Japp, nu har jag bestämt mig. Det blir 2 340km i år. Helst mer. Det skulle innebära 45km/v i 52 veckor.
Jag har tre mål som till viss del hänger ihop:
* Satsar på 234 mil i år (dvs 45km/v), dvs kontinuitet och skadefrihet tack.
* Satsar på Stockholm Ultra 100km och nytt PB. Göteborgsvarvet, Stockholm marathon och lite andra lopp är tävlingsträning på vägen mot målet.
* Satsar på att få in styrketräningen i schemat igen: Böj, bänk, raka mark prioriteras. Militärpress, latsdrag och skivstångsrodd också viktiga. Ser gärna flera nya PB i de här disciplinerna under 2015.
Började året med en lugn milrunda tillsammans med Jennifer som hade väldigt mycket träningsvärk.
Vi fick gå en bra bit medan jag ringde SL och bad dem läsa lusen av en busschaufför som inte varken sänkte farten eller höll undan från en djup pöl. Vägen vi joggade längs är bred och fin, det fanns ingen anledning att köra ner i pölen så fort och stänka ner oss trots att vi var på gångbanan, placerad längst bort från vägen och med en cykelbana emellan… Maken till snopen operatör hos SL har jag då aldrig hört när jag tackade för hjälpen och önskade honom gott nytt år, när vi var klara med att reda ut vilken bussen var. Men det var ju inte han i telefonen jag var förbannad på, utan den nedriga busschauffören så jag såg ingen anledning att vara otrevlig mot den stackarn jag pratade med i telefonen. Alla tänker inte så förstod jag på hans tonfall.
Men resten av rundan blev jättemysig och när Jennifer kom igång såg det ut som att löpningen flöt smidigare. Träningsvärken släppte väl aldrig, men det uppstod som det såg ut någon sorts terrorbalans. På några ställen var det så slaskigt och kleggigt att vi måste gå i alla fall för att inte riskera att stå på öronen. Simfötter hade varit bättre än löparskor.
Skönt att storhelgerna är över så jag kan återgå till mina rutiner igen, både vad gäller kost och träning. Rättning i leden, nu ska det bli fart på tanten.
Ah, det är kanske det som är problemet. Vi som är födda före internets intåg har kanske fått en lite annan syn på oss själva och vår plats i ett större sammanhang.
Lyckades faktiskt helt glömma det där med sociala medier, och deras påverkan på samhället. Fascinerande på sitt sätt 🙂
Med risk för att låta gammalmodig men sen social medier fick sitt stora genomslag så har “jag”, “mig” och “mitt” blivit ledorden i mångas interaktion med samhället.
Ibland skulle det vara intressant att profilera de argaste kunderna, försöka reda ut vad denna ilska beror på. För jag tror inte det är den fallerande produkten som är själva problemet, utan något annat. Ett samhällsfel helt enkelt, att vi indoktrinerats i att “kunden har alltid rätt” (vilket är fel) så till den milda grad att kundtjänst och annan servicepersonal behandlas illa. För att “jag är kund”, eller “jag har minsann betalat”.
Det fenomenet, vad det än beror på, är åtminstone inte något jag vill vara en del av, då tar jag hellre ett andetag och lugnar ner mig innan jag ringer.
Kunder som uttrycker sig är sällsynt men väldigt uppskattade av alla parter eftersom det går lättare att kommunicera lösningar då.
45km/v i 52 veckor blir 2340km 🙂
Men det är ju riktigt otrevligt och orättvist att behandla folk på det viset. Man ska inte ta ut sin ilska på oskyldiga, fick iaf jag lära mig som liten. Jag brukar, om det gäller reklamation, förutsätta att jag måste fattat fel och be kundtjänst att hjälpa mig reda ut saken. Det blir minst pinsamt för en själv dessutom, om man reda från början sagt att “Nu är det nog jag som ställt till det, kan ni hjälpa mig med…” och tar det därifrån. Har aldrig någonsin varit med om att jag blivit nekad hjälp, ens när det är jag som faktiskt visat mig vara dumsnuten.
Man blir kanske bemött med den attityd man går in i diskussionen med?
Just när det gällde skvättande bussar fick jag dock tänka till innan jag öppnade munnen, för då var jag riktigt arg. Då får man tänka igenom vad man tänker säga ett varv till, så man inte låter hjärnan kläcka vad som helst utan kvalitésfiltret påslaget 🙂
Är det någon speciell anledning varför det blev 2340 och inte 2350 eller 2330?
Jag jobbar ju på kontor och tar ibland emot samtal på växeln och kan säga att den personen som råkar ta emot ett klagomål blir företaget personifierat och därmed får man ta emot både det ena och det andra påhoppet.
Särskilt om det framkommer att de själva handhaft produkterna fel och de därmed inte har någon rätt till vare sig reklamation eller ersättning utan snarare visat sig som icke-läskunniga och dumma som inte följer enkla skötselråd.
I det läget finns det den gruppen som blir väldigt aggressiva och försöker hävda sin rätt genom att skrika högst och komma med kommentarer som ifrågasätter ens intelligens och värde som människa. Väldigt tråkigt och tröttsamt och de lyckas bara påvisa egna brister.
Så ja, kundtjänst får ta emot alla möjliga påhopp och de är aldrig orsaken men vi ska kunna lösa det med ett leende i alla lägen.