Drog ju till baksidan när jag sprintade ikapp en tunnelbana för en evighet sedan. Sedan dess har jag lagt ner allt vad träning heter ett tag, vilat ut tills inget gjorde ont och sakta men säkert känt hur stramheter och “ondingar” försvunnit.
Det har tagit tid. Flera veckor. Så ingen är väl förvånad om jag säger att jag var övertygad om att jag hade glömt hur man gör när man springer. Hade jag inte behövt stanna i en buske (som om jag inte alls gjort vad jag behövde före start!!!) längs vägen hade jag tangerat personbästa eller därikring.
Det förvånade mig stort.
Det tål att funderas över.
Dessutom är jag fortfarande långt före ‘önskvärt hittills’ på mitt årsmål, jag har till och med marginaler att relaxa denna veckan om jag vill inför maran.
Jag tänkte som så att om inte kroppen håller för 5km maxning håller den inte för en mara heller, så jag värmde upp ordentligt den här gången. Både lite jogg, lite flax med F&S och lite försiktiga töjningar. Så att pulsen kunde snitta över 170 redan första km berodde på att jag redan var i farten s a s.
Mitt uppmätta laktattröskel är 170 (92% av hrm).
Jag snittade 174 (94%) hela vägen och toppade på 179 (97%).
Det tål också att funderas på.
Rätt dag, rätt humör kan jag tydligen komma upp i puls ändå. Tänk att det ska vara så svårt att få upp den på träning då… Kan ta i så det känns som att jag ska kräkas då med, och den vill ändå knappt masa sig över 165.
Nu fick jag en del att tänka på som sagt.
Ja, det verkar inte bättre faktiskt 🙂
Jag kan ju inget om formtoppningar så jag vet faktiskt inte!
Jag har bara försökt vara normalaktiv utan att träna så jag blir svett och få bort det som gör ont, typ 🙂
Kul! Du har gjort en oavsiktlig formtoppning? Jag har följt ett program för halvmara 6/6 just nu och i söndags gjorde jag sista långpasset i programmet, nu ska jag springa pass under milen fram till loppet för att ladda, program för Milen och femman brukar man springa ännu mindre sista veckan. Men vila ska inte underskattas, och så ska saker hinna sätta sig i kroppen.