Vilar ut, vilar upp. Nacken är korrigerad efter ett elakt nackspärr. Saker som värkt har slutat värka. Jag hoppas det betyder att jag är starkare också. Att kroppen är redo.

100km på 15 timmar på lördag. Har du vägarna förbi kan du väl vinka?

Startnummer 216 verkar bra, det är ett klurigt nummer. Jag önskar jag visste vad ett “untouchable numner” är, det låter dramatiskt. Tyvärr begriper jag inte förklaringen, jag vet inte ens vad termerna som ska förklara fenomenet betyder. 

Matematik är annars bra för hjärnan, det ger den något att pyssla med medan man springer så att man inte tänker allt för noga på alla små skitsaker som kommer och går under tävlingens gång.

Det är också en mycket tydlig indikator på hur trött jag börjar bli. När jag inte längre klarar av de mest basala matematikuppgifterna, när till och med 7 + 8 blir ett problem att lösa då vet jag att jag måste lyssna på de som vet bättre (dvs ett utvalt antal personer jag har förtroende för och som jag litar på att de ger mig rätt råd vid rätt tidpunkt).

Min inställning är annars samma som den Thomas Wassberg hade i programmet “I huvudet på Gunde Svan“, när han plirade på Gunde och sa: “Om du har satt upp ett mål och vill nå det är det väl bara å bit ihop då. Om kroppen fungerar och du bara har ont i tröttheten så är det bara att köra på.” (precis i slutet av klippet).

Visdomsord att tänka på lagom till på lördag 🙂