Äldsta dottern nämnde att hon ville klara milen på 75 minuter när vi stod i startfållan till Tjejmilen. Hennes personbästa, vad jag visste, låg på 74-nånting. Höga ambitioner för en tjej som bara jobbar, pluggar och inte hinner träna.
Men jag är inte den som är den, varför inte testa istället? Se hur långt det håller! Så jag satte farten på något långsammare än 7 min/km, utifrån att så fort jag ökade mer så började hon låta väldigt besvärad i andningen. Långsammare än så, så började hon prata.
Det gick väldigt bra, de fyra första kilometrarna gick på 2 sekunder när lika snabbt. Vid vätskeborden rann det iväg lite tid, det gör det alltid men det hade jag tagit höjd för. Men jag försökte ändå mana och inte låta tiden rinna iväg för mycket.
Första 5km på 36:30 och andra på 36:12 är inte alls illa, inte med tanke på att de värsta backarna kommer andra halvan. Hela långa backen vid Berwaldhallen och ute på Djurgården finns det flera långa elaka backar på landsvägen (bland annat en på Valmundsvägen strax före Rosendal). Den som påstår att Tjejmilens bana är flack och lättlöpt har lite andra preferenser än vad jag har, måste jag erkänna.
Totaltiden blev 1:12:42 vilket är en bra bit under personbästa för Jennifer 😀
Härligt! Och jag håller med, det är backigare än vad de själva påstår. Inte så branta backar men jäkligt sega. Inte direkt ett lopp där man sätter pers, så det var jätteroligt att hon gjorde det!
Det är fantastiskt roligt, jag blir så grymt glad när det går bra för henne. Mer än när det går bra för mig 🙂
Roligt att springa lopp ihop! Det vill jag göra med mina barn också när de blir äldre. Härligt att det gick så bra också.