Om jag inte får springa kanske jag kan cykla? Jag vet att jag får, jag får göra allt som inte gör ont, så det finns inte något som hindrar mig. Ja bortsett från det där med cykel då.
Eftersom jag inget vet eller kan om cyklar sitter jag och tittar utan att begripa vad jag ser. Det är en cykel, med hjul och sånt. Men är den bra? Är den prisvärd?
Ingen aning.
Jag bing-sökte på pedalernas namn, Wellgo M-248DU, och de verkar i alla fall inte vara såna där livsfarliga som man fastnar i. Sadeln ser ut som en sittpinne, men man ska kanske inte döma hunden efter håren. Den kanske egentligen är jättebekväm.
Hå hå ja ja… Jag är en pyssling, om man ska gå på storlekstabellen. Med mina modiga 160cm ska jag alltså ha minsta cykeln. Om den nu är något att ha.
Det är inget jag vet något om. Jag bara tittar, och försöker förstå. Det går inte så bra för tillfället. Och jag är inte så rik att jag bara kan chansa heller. Det hade varit bekvämt. “Ge mig en av varje, i lite olika färger och ställ dem på baksidan av herrgården, Jeeves.”
Det hade varit något det.
Jag kan rekommendera vändabara spd-pedaler. Jag är ganska feg och blir det lite knixigt så klickar jag ur och vänder på pedalerna till vanliga med piggar. Samtidigt är det grymt skönt att kunna sitta fast och få med mer kraft när man tex cyklar grusväg.
Jag tror det är så jag får börja, för jag ska erkänna att jag är nog lite rädd också. Och är jag rädd att slå ihjäl mig kommer jag skygga för varenda kotte och inte våga nånting, så länge jag tror jag sitter fast.
Jag kan vänja mig vid de där pedalerna när jag har mer förtroende för min kapacitet i övrigt och är rätt säker på att jag åtminstone inte välter det allra första jag gör 🙂
Jag började med SPD (klicka-i-pedaler) när jag köpte min första MTB för några år sedan. Vande mig inte utan köpte riktigt bra platta pedaler (Shimano Saint) som man sitter fast i med hjälp av små piggar som borrar in sig i skosulan.
Körde med plattisar i ett år och sen bytte jag tillbaka till SPD och kan hantera det helt och hållet nu tack vare att jag lärde mig cykla tekniskt med platta pedaler och vågade mer.
Jag vill nog mest uppleva lite mer natur än den man ser vid en vägkant, men ändå inte fara omkring allt för vådligt över stock och sten 🙂
Lite som min traillöpning, tänker jag mig. Ganska fina stigar, inte elljusspårsplant däremot. Ursvik Extremespår är en favorit, men där får man nog inte cykla 🙂
Jag inser att om jag ska träna så mycket som jag vill så får jag vackert bredda mig lite, och lära mig mer helt enkelt. Annars går jag sönder 🙂
Roligt! Jag brukade älska klickpedaler, men tvangs vänja om till vanliga (fast med små taggar då för bättre friktion) när jag började cykla tekniskt. Det beror ju på hur tekniskt du vill cykla förstås. Men jag skulle rekommendera dem du nämnde. Tyvärr har jag inte mer hjälp att ge än så – sambon har klarat av det där åt mig 😉 Men lycka till! Jättebra att kunna växla träningsformer när det blivit för mycket av något,
Vad skönt att åtminstone en är optimistisk i frågan 🙂
🙂 inte farligt du lär dig snabbt 🙂
Hmmmmmmmmmmmmm om jag inte redan var skeptisk till såna där pedaler innan hade jag blivit det nu, men jag blir ju inte övertygad om deras existensberättigande direkt om man säger så 🙂
bara lära sej tekniken å klicka ur,,brukar lära sej efter 1 vurpan 😉
Men är inte det farligt? Sitter man inte fast på hojen då? Tänk om man måste sätta ner foten lite hastigt för att ta stöd? Låter läskigt!
japp,,de ska du ha 🙂
Klickpedaler i skogen?!?
bara testa på det,,du ska nog ha den minsta ramen som damer kan få.
finns mått tabeller där man kika på hur stor ram du ska ha,,å du bör ha klick pedaler+skor.