Vilken underbar runda jag fick, vagnen rullar så lätt så lätt när jag springer och Grynet sover skönt vaggad av guppandet. Hon sitter i en slags hängmatteliknande konstruktion med fempunktsbälte, tryggt och säkert inbäddad. Mammas rytmiska flås och stamp bakom henne måste ha låtit bekant på något plan, för hon somnade nästan direkt när vi kom ut. Det tog bokstavligen fem steg så snarkade hon!

Det gick sakta, jag är ovan vid löpningen och vid vagnen men det gör inget. Det var så skönt att komma ut och springa även att det gick sakta. Rundan jag bespetsat mig på var “nånstans mellan 5-7km” gissade jag, och den var 6,5km. Det mesta grusväg, våt dito nu när snön smält bort. Ungefär en kilometer är lite sämre stig, men till och med där rullade vagnen lätt och de stora hjulen och fjädringen såg till att Grynet fick en mjuk åktur.

Jag trodde jag skulle vara hemma på nån timme, och det var inte så illa gissat. Så länge jag ammar är jag försiktig med att gå ner i vikt, men det betyder ju inte att jag har träningsförbud, eller hur?

Över juldagarna har jag inte tränat nånting, det gör jag aldrig eftersom julen är vikt åt familjen. Annars har jag tränat mittkroppsstyrka till och från hela december och känner mig faktiskt hyfsat okej på mitten nu. Jag orkar ganska mycket av det jag klarade innan också, trots att jag lagt på mig gravidkilon att släpa på.

Jag packade in Grynet i fleeceoverallen och försökte stoppa om henne så gott jag kunde, men hade det blivit kallare ute medan vi var ute hade hon nog börjat frysa så jag ska leta fram en fleecefilt eller pläd att ha i vagnen också, som reserv. För jag håller mig ju varm som rör mig, men Paula den lilla krabaten sitter ju helt stilla och kan i teorin bli genomfrusen! 

Idag fick hon åka bakom myggnätet, inte för att det finns myggor utan för att hon skulle känna sig lite inkapslad och skyddad bakom nätet. Igår åkte hon bakom regnskyddet i genomskinlig plast och kan ha tyckt att det var lite läskigt. Om det sedan var nyhetens förskräckelse eller nattmörkret som var lite läskigt vet jag inte, men lite ledsen blev hon i alla fall under premiärturen med vagnen. Men idag var det bara mys tydligen, åtminstone om man ska döma av timmerstockarna hon drog i vagnen.

Handbromsen kom väl tillpass flera gånger, jag börjar bli duktig på att bromsa lagom nu och jag förstår varför man har skrajsnöret. Om jag skulle tappa greppet om vagnen riskerar den att rulla iväg utom kontroll, den rullar så lätt att det räcker att jag tittar på den så rullar den fortare, känns det som.

Har satt ett träningsmål för januari månad, 70km sammanlagt under januari 2018. De flesta kommer nog att gå med vagnen, skulle jag tro. 

Går det bra med det målet sätter jag ett nytt för februari 🙂