Vikten segar sig neråt, nu har jag skalat av mig strax över 8 kilo och börjar känna skillnad. Jag känner mig inte riktigt lika mycket som en person innestängd i sumodräkt.

Nu känner jag mig “bara tjock”.

Men det jag ser i spegeln och känner när jag tar på mig kläderna bekräftar att jag krymper. Träningen ska förhoppningsvis se till att jag krymper på rätt sätt också.

Jag vet att jag skrev tidigare att genomsnittliga stegen per vecka stigit kraftigt enligt Garmin Connect. Från knappt 30 000 steg per vecka, dvs runt 4 000 steg per dag till 62 100 steg för tre veckor sedan, förrförra veckan 82 200 steg och förra veckan 94 543. Trots att stegsviten bröts när jag slarvade med ett dagsmål nådde jag alltså så pass långt ändå? En del i det hela är förstås långpasset vi sprang, mellandottern och jag, med yngsta i joggingvagnen. 2 timmars löpning ger en del steg, men på hela dagen blev det 24 904 steg vilket är mycket till och med för att vara en dag med löpning.

För att få ihop stegen behöver jag göra mer än det jag normalt gör, om jag inte anstränger mig utan “bara är” går jag ungefär 4 000 steg på en dag. Det är därför jag dubblat det och siktar på 8 000 istället. Annars vore det ingen utmaning. Men en utmaning får inte bli för svår heller, man ska ju ha en rimlig chans att faktiskt klara det också, annars är det inget kul.

Jag är ganska säker på att det där med vardagsmotion är en nyckel till framgång och för att kunna hålla vikten sedan, när man nått målet. Det är hur som helst nödvändigt att jag tappar åtminstone 18kg till, utöver de 8 jag redan gjort mig av med.

Jag vill ju kunna springa, som jag gjorde tidigare. Det gör man inte med den sortens övervikt jag bär på.

Om någon för en sekund tror jag ångrar mig så räcker det med det här lilla ansiktet för att det ska vara värt precis allt.