Nu är det dags för en toppningsvecka. På lördag, om det inte är för kallt, tävlar jag i Boden 40 km. Laddar mycket mentalt för att våga gå på pumpen, bokstavligt och bildligt talat. Kommer att gå ut hårdare i Boden än i Luleå, testa gränsen. Det kan sluta med att jag måste bryta för jag gått för hårt, men då har jag testat var gränsen går. Jag vet från cykelträningen i somras att jag ofta går mej “sur” i början men återhämtar mej fort och kan köra hårt sedan. Igår fick jag mjölksyrakänslan i magen vid den tuffa intervallen dryga 2 km uppför Vitberget max, men efter ca 500-700 m åkvila hade jag återhämtat mej. Förbereder mej också mentalt på att “kriga” uppför. Det finns bara ett platt spår i Boden, I19 också kallad “Pampas” och tävlingen går inte där. Nerför är jag bättre än de flesta motionärer har jag insett. Man får inte bli rädd utan köra utför med inställning. Det ska också stakas överallt där det går fortare än växel 2.
Funderar en del på hur mycket som är teknik och hur mycket som är styrka i överkropp som fattas för att få upp farten i skidåkning. Styrkan kommer jag inte hinna att förbättra så mycket den här vintern, men teknik går ju,

Ett alternativt lopp, om Boden fryser inne, blir Röbäcksloppet i Umeå den 2 feb, men då blir det platt på Röbäcksslätten.