Sala Silverman 2014

Så var det dags igen, fast inte enligt planen. Planen sade
att Sala skulle göras först 2015. Men, men.       Om jag skall svara ärligt på varför jag
panikanmälde mig till Sala så kanske svaret blir att det gjordes för att
bibehålla tuffhetsstämpel efter Kalmar, eller så var det svaret på den tomhet
jag kände efter att ha fullföljt 18 månadresresan inför Kalmar.                                                                                               
Kanske, kanske.

Matförgiftningen som drabbade mig i Kalmar satte käppar i
hjulen för min fart, haha, fart. Säkrade medaljen med sunt förnuft och ett
stort hjärta. Graden av utmattning efter loppet berättar för mig hur mycket jag
blåste sönder mig, och min kropp.                                                                                      Visst
känns det att inte kunna prestera vad man vet att man är god för, men är
inihelvete stolt över vad som gjordes.                                                                                               
                                                    Slut
på denna grej, som skrevs i ett kort inlägg förrut.

04.00 ringde klockan. Efter gårdagens popcorn, 88an och
colauppladdning så var kroppen i toppform. Gröt och mackor intogs. Nervöshet
inför loppet, som aldrig infanns inför Kalmar, för där vart hela mitt fokus att
överleva.                                                                                                          
                           Antal
toabesök på morgonen vart 3 st, om ni nu vill veta, och det vill ju alla. Vart
orolig för mera masskitningar så jag kastade i mig 2st immudium (nej jag är
inte smart).                                          
Öppnar datorn, spanar Facebook och surfar över till Funbeat. Fått ett
svar ifrån supertriathleten Pierre Schmidt:                                                                                                                                                    
Pierre
Schmidt 

Christian,
kan nog tycka att du kan köra ett race i hög fart för att testa. Ofta tycker
man ju att varje tävling är viktig. Men jag tror att man bör våga nyttja vissa
race som test för vad man klarar i riktigt högt tempo. Bonkar du så har du ändå
uthållighet nog för att ta dig runt utan större bekymmer. Du har så pass
distans i kroppen så det är inget problem. Kör i alla fall första hälften så
hårt du kan. Blir ju en tävlingsspecifikt 

Min plan var att säkra hem Sala Silverman, mesigt, omanligt
men säkert. Ändrade mig kl.04.45 imorse. Vad annars fanns det att göra.
Självklart var det dags idag att testa och belasta på ett triathlonlopp för
första gången i mitt liv (har bara 3 lopp, Sala HIM, Kalmar IM och Sala
HIM).         Sagt som gjort, simmade som
fan, full brottning och jag vann inte.                                                 
Startade för långt fram, så alla som var bättre än mig simmade om mig,
och det var många. Rundade boj 1, gåendes runt den. Sjön var 3-4 dm lägre 2014
gentemot 2013.                                                         Efter
10min så kom jag in i andra andningen, innan dess var jag stressad, hostade,
slemmade och fick kallsupar på löpande band.                                                                                   
                                                     Simningen,
1900m tog 36,40min. T1 tog 1,50min. Vart stoppad i utgången, ingen nummerlapp,
löpa tillbaka och hämta den, och ut igen = rookie, men det är jag ju.

Cyklingen. Hög puls och hyfsad fart. Blåste på så mycket jag
kunde, fast jag kan mera. En specialloop kördes, 13 km. Sedan en 3 varvsbana,
med vissa partier med flack, där var det kul med tempohojen. Sedan kom backarna
och groparna, där var det kul att vara racercyklist, inte jag alltså.                            Mycket lite drafting, med det
förekom, och även i min rygg. Domare ute, men såg inga ingripanden.   En typiskt Ljungangrej är pisseriet, vilket
gjordes 3ggr, utan att stanna, som de stora killarna.            Tid på cyklingen 2h 43min.
>32km/h i snitt. T2 tog 2,03min. 76% av maxpuls.

Löpningen. Terrängbana, och jag har 0 meter terräng iår.
Asfaltnötare som jag är. 3 varsbana, inte platt, vilket jag hatar, hehe. Hade
vätskebälte, för att slippa stanna i vätskestationerna.                   Öppnade bra, och allt flöt på ok. Från 16km
börjar magen göra ont, och jag tror jag druckit för mycket vatten, med vet
inte. Pisseriet då, undrar ni. Jätteglada nyheter, det fungar jättebra att
pissa när jag löper, ja ni läste rätt. Lite koncentration, och viss
temposänkning, voila, som de stora killarna. 1 gång per varv. Löpningen tog 2h
16min. 80% av maxpuls.                                                                                     
Totaltiden vart 5h 40min, 32min snabbare 2014 mot 2013. Plats 77 av 117.
Finns väldigt många som är väldigt vältränade i Sverige, Västmanland, eller
Sala.

Känns lite som en revanch på Kalmar, 13h 51min. Sala 5h
40min. 2 veckor mellan loppen, och min kropp var inte återhämtad. Man brukar
säga att IM tiden blir en halv IM x2 + 1h. 5h 40min X2 = 11h 20min + 1h = 12h
20min. Min egen uppskattning på min förmåga inför Kalmar var 12h 30min,
exkl.växlingar och ev. toabesök.

Men det är bara teori. Jag älskar praktik, inget snack
(hehe), gör, och leverar. Sluta snacka och gör skiten istället.

Med vänlig hälsning//Christian Ljungström, som nu vilar till
nästnästa Måndag. Som inte gör IM nästa år. Som kanske inte vet vad han gör,
fan, jag vet knappt vad jag gör imorgon. Fast det vet jag, jag är med min hela
familj, med på Liams kickoff med hans klass. Fiska, campa och grilla. Kul, kul.