Exakt 15.40 stämplar Ironman ut från Fabriken för att gå till Peters
Cykelservice. För Ironmans vikt är tung, och min pendlingscykels bakhjul
har kapitulerat. För en vecka sedan var en eker trasig, och i dagarna
så är 3 ekrar trasiga. Nedåtgående spiral, och Stål-Åke mår inte bra.

Efter att gått iväg mot stan, så kommer jag på att nycklarna är i en
annan jacka. Så bra då. Det blir att traska i rask takt tillbaka till
Fabriken och hämta nycklarna. Typiskt
Nu sket sig tidsplanen.
Ökar tempot på vandringen, och får några hostattacker som låter illa.
Några förbipasserande ger Ironman onda ögat, och det känns. Öppnar
dörren till Peter 15.58, och det är 2 minuter tills han stänger.
Stål-Åke är fixad och betalningen blir 240kr, och det finns inte i
plånboken. Blir skyldig Peter 30kr, och om det vill sig väl så kommer
jag ihåg det på Måndag. Annars hamnar Ironman på svarta listan. Illa,
illa.
Cyklar med Stål-Åke, och nu går det snabbt. Verkar som att
ett skevt bakhjul sänker farten, vad spännande. Hostar högt vi Konsum
Östanås, och Ironman får onda ögat av de som är i bilarna, och det
känns.
Kommer hem, och upptäcker kaos. Vad i tjottahejtti händer?
4 ungar, och alla tjattrar. Barnen är glada, vilket underlättar. André
gör sin röst hörd, och han har ont i huvudet.
Digitaltempen fram, 39
grader, och nu klarnar det varför grabben hade ont i huvudet imorse.
Kanske skall Irondad lyssna lite bättre, sorry André. Alvedon och
sängläge i soffan. Skickar hem Andrés kompis. Sorry Kompisen. Liam
låter, och Irodad tänker tillbaka på samtalet för 1h sedan.
– Pappa,
vi trodde det var en tjuv på övervåningen, så vi gick upp dit med
klubbor och påkar för att skrämma bort tjuven. Då råkade vi slå sönder
en spegel på garderoben.
– Men Liam, du ljuger ju. Du, eller ni
spelar ju innebandy där uppe hela tiden. Så ljug inte för mig, det är
bara sorgligt. Det gör ingenting att du slagit sönder spegeln, men ljug
inte.
Nu följer 3-4 minuter då grabben absolut inte erkänner,
trots att han hittat på en sjysst historia. Men trots att Irondad är
snäll, och inga straff utdelas så kör grabben på. Kul med kreativa barn.
Påminner om mig själv i den tiden.
Mat måste lagas.
Akutmakaroner till Irondad, och gammal spagetti till Liam. Blåser på en
hamburgare till spagettin, och hittar gammal köttfärs till mig. Ingen
Nobelmiddag, men närapå.
André är mätt av Alvedon, men han får julmust.

Luciafirande 17.30. Liam har ingen tomtedräkt, och det måste grabben
få. Jätte-I-världsproblem, en tomtedräkt för ett tillfälle. Ingen kan
anklaga mig/oss för att inte gynna svensk ekonomi.
ICA Maxi
besöks, hittar inget. Vi söker och letar. Gör en sak som man inte får
göra, och det visar jag Liam. Irondad skäms nästan. Hittar
tomtedräkterna, och storlek 134-140 kommer sitta som en smäck på
grabben. Liam är jätteglad, och glada barn ger glada föräldrar. Ni
kommer ihåg?
Vi hittar sedan köerna till kassorna. Klockan är
17.01, och vi står sist en en kö. Liam får damp, och dampar på, på ett
gulligt vis. Folket i kön hör dampandet och vips så står vi först i kön.
Att dampa lönar sig.
Hemma 17.10. Nu är det 5-10min tills Liam
skall vara på Elundskolan (luciastart 17.30). Vilket han fixar enkelt,
dock försenas vi lite av att Liams kompis far anländer justintime.
Pefekt timing, och tidsplanen höll.
Kaotisk planering när den är som
bäst. Inget fika, inga kakor, inget kaffe och vi blir inte årets
föräldrar i denna skola. Eller?
Nu, nu kommer dagens höjdpunkt.
Inte ens att Ironman rörde upp en storm på Fabriken slår det här. Hittar
min arbetstelefon, ops, och ser något messengermeddelande. Ring upp mig
står det.
Sagt som gjort, Irondad ringer upp i tron att det är
något som mina barn gjort. För bus gör de, och påkomna blir de. Straff
vid brott. Handling och konsekvens.
Ironman hör en röst, och den
talar, och Ironman är trögare än sirap. Efter ett litet tag kopplar det,
lite. Rösten meddelar att hen blivit nämnd på Fecebook, och nu faller
kronan ner.
Kopplingen i hjärnan kommer ihåg, sirap försvinner och bli öronsus.

Vill faktiskt tacka personen ifråga, för konstruktiv kritik är bra
kritik. Ironman kan lyssna, och förstå. För lyssna, det får jag. Kom
ihåg att detta samtal är mellan 17.12-17.29. Kom ihåg mitt kaotiska
planering.
Underbar fru ger mig sexiga ögon, och det är bättre än
onda ögat. Tänker lite kropp och långt hår nu. Tankarna grusas av rösten
i luren. Samtalet fortsätter, vi loopar varandra mer än en gång.

Mitt budskap är att Ironman aldrig kan ändra på en situation som jag
upplever, inklusive konstnärlig frihet. Grått blir svart, och ljust blir
mörkt.
Hen förklarar, och hänvisar. Loopar. Ironman förklarar och
hänvisar. Loopar. Det här är jätteintressant, och nu pratar vi
människor, och hur vi upplever händelser. Om jag skulle skola om mig så
är det inom skrivandet eller beteendevetenskapen valet skulle falla på.

Förlåt, samtalet fortgår. Nya hänvisningar, och vi loopar varandra.
Detta skulle kunna fortgå en hel dag, och hela året. Ironman är onåbar i
vad jag upplevt. Min FB-dagbok är mina tankar, och mina ord.
Konstnärlig frihet råder. Se det som att ni får tjuvkika i någon annans
dagbok, och inget annat. Får jag taskiga kommentarer så kommer jag
blockera personen i fråga omedelbart. Har jag fel, så ber jag om ursäkt.
Har jag sakfel så ändrar jag innehållet, och erkänner det i
kommentarfältet, vilket har hänt. Men nu till det viktigaste, är ni inte
nöjda, eller inte tycker om vad jag skriver, läs inte.
Hen och
jag måste tyvärr avbryta konversationen, och vi vet, kanske vart vi har
varandra. Ironman lovar att inte ens uppsöka hens FB-profil, för jag har
inte för avsikt att skaffa mig vänner genom skrivandet. Inte direkt
ovänner heller, men visst fan älskar jag att skaka om vissa personers
världar. Jätteintressant. Människor, och svart blir vitt.
17.29
så äntrar jag dörren till barnens värld. Där låter det mycket, och ingen
får plåta, och lägga ut hen på sociala medier utans hens medgivande.
Låter tungt, men lagligt. Iroman och underbar hustru, med den läckra
kroppen är urlagliga. Inga kort alls, på någon annan än Liam. Vi tordes
inte ens fota i lokalen, vi fotade Liam hemma i hallen efter
tillställningen. Vi är laglydiga medborgare i Sverige. Ibland tycker jag
det var enklare förr, inte bättre, men mycket enklare.
Liam
sjunger i huvudet, med ett bländande leende. Dock så rör sig inte
läpparna, om grabben inte är buktalare. Kan så vara, men det visste inte
jag om. Bra tillställning som anordnats av trevliga och engagerade
klassföräldrar. Tack för ert arbete, och tillställningen avslutas med
lottdragning, och om årets pappa kommit ihåg pengar så kanske jag vunnit
något jag också.
Irondad känner sig stolt. 2 ggr på 24h har
Ironman skakat världar. Inte min, utan andras. Här får jag energi för
veckan ut, eller banne mig året ut. Ord är makt. Det stämmer verkligen,
och det har jag nyttjat mer än en gång. Flera har råkat ut för detta,
och de kommer ihåg mig för lång tid.
Vingresor, Beoutddor, K-rauta,
Tandstickfabriken, Guideline, Loop, ABU Garcia, Köpings Kommun osv.
Listan är lång på personer/företag som gjort Ironman upprörd på något
vis. Alla strider har jag vunnit, och jag bara väntar på min första
förlust. Ju fler slag, ju närmre min första förlust kommer jag. Vem blir
först?
Ironman själv tycker vardagen är så här, men kompis Mats
påstår att jag är som en problemuppsökarfenomen. Själv fattar jag
ingenting, som vanligt.
Ironman och Liam akuthandlar på Willys. 1kg godis till Liam, och 500g till André. Liam valde bådas godis.

Utanför ryker vi ihop. Slutar med att kundvagnen blir ståendes utanför
bilen. Liam vägrar lämna den, trots att han fastnade i bebissitsen.
Irondad orkade inte vänta på att skor skulle av, bl.a, bl.a.
Vi blir sittandes i bilen, en maktkamp. Bra timing Liam.

Irondad stänger av motorn, drar upp kragen, fäller huvan över huvudet,
stolen bakåt och händerna in i ärmarna. Nu väntar vi, och Liam skall
aldrig ge sig säger han. Ironman blundar och väntar. Bra timing för ett
litet minikrig. Tystnad. Inget händer.
Kanske är Irondad extra laddad av dagens minibataljer, och grabben får ut för det. Förmodligen.

Slaget är över innan det ens började, och hemma kommer nästa slag.
Samma kombattanter, och där vinns slaget innan det är över. Sorry mina
älsklingar.
Astrid Lindgren: Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv.
Min idol. Hennes filosofi är ett av mina budord.
Vet inte om jag tyar mera nu.