Måndag. Det hatar vi intensivt, det bara är så.

I Fabrikens mest överbefolkade rum är det stiltje, och känslan att vara i orkanens centrum är nervöst. När som helst, händer vad som helst. Vi stängde igen våran dörr idag, och då vart lite bättre. Men det finns inget lås på våran dörr, och jag undrar varför.
Klockan 15.00 hade Irondad en hälsoprofilundersökning på företagshälsovården. De stack mig i fingret, och fick ”mjölka” fingret på blod. Kändes lite perverst att en 10 år äldre dam sitter och smårunkar mitt finger. Dock gick testet bra, och det är inte alltid man får högsta betyg.
Det som gör mig fundersam är att mina testvärden i princip är lika som för 4 år sedan. Men, det kanske är bra att tiden stått stilla, trots 4 år. Damen trodde att jag i nuläget är övertränad, och borde vilat 2-3 dagar innan för bästa resultat. Fast detta test är inte så tillförlitligt.

Min dagpuls är nu 48 och jag undrar vad min vilopuls är. Vid cyklingen på 175Watt så var min arbetspuls 118slag/min. Enligt detta halvt opålitliga test så är mitt testvärde nu 58ml/kg/minut (över 52ml/kg/min är mycket hög nivå). Detta värde var 61 för 4 år sedan. Ett fel som straffade mig i detta var att programmet satte min maxpuls som 178, fast den är 204. Men, men.

Cyklade hem med vinterkläderna, och det gjorde Irondad mycket svettig. Hemma så är alla barn borta, och äppelträdet är tomt. Exakt när Irondad står i kalsongerna ringer det på dörren, och Irondad tror det är ungarna. Men utanför står en vuxen man, och blänger konstigt på mig. Men va i?
Sen öppnar han munnen och frågar efter sin grabb, och jag som inte ens vet vart mina är någonstans. Lovar ringa Liam, från min telefon, som är helt urladdad. Sätter på mig kläder till mannens belåtenhet, och lyckas starta upp telefonen. Fast Liam visste ingenting om denna grabb, men då kanske mannens barn var med min yngsta. Mannen såg oroad ut nu.
Efter någon minut så ringer Liam upp och har lokaliserat mannens grabb, tillsammans med min yngsta grabb. Så mannen som jag aldrig sett tar med sig ungen som jag aldrig sett, någonstans där jag aldrig kommer vara. Frid och fröjd, tills André anländer med flera kompisar, som jag direkt utvisar till övervåningen, för de sprang runt som idioter i vardagsrummet och störde min inre frid.

Andras ungar blir förvånade när någon annan säger åt de. Är ni dåliga på att säga nej till era barn, träna på andras.

16.30-18.30. Irondad lagar mat. Serverar mat. Diskar, och enligt ök så monterar Irondad upp våran studsmatta ute i trädgården. Välkommen kvarteret alla barn.

19.00-19.30. Liam och Irondad handlar, och Liam får lära sig att ljuga för tiggaren på insidan Willys.

Idag ramlade det in ett presentkort på Cykloteket på 200kr. Cachiing.

Sen ändrade jag min vedbeställning idag. Hade beställt 15m3, för det är max vad vi behöver. Men rent ekonomiskt så är det bäst att köpa full lastbilsflak. För jag får betala enhetspris för frakten, och ju mindre ved på flaket, ju högra m3-pris. Så säg ingenting till underbar hustru om detta, för då bryter hon ihop, lite grand.

Nu är klockan kväll, och bara vila är på schemat. Hungern som ryter i mig måste jag dämpa, och framförallt inte ge vika för. Den är som ett rytande lejon, och gör mig till ett sådant, i matintaget iaf. Känslan som tritahlonträningen ger inom hungern, är inte att leka med. Måste testas för att kunna förstås.

Vi har inte bokat Böda camping ännu, men funderar på Lundegård camping. 3 dagar på hotellet i Åre är givet, och cykling nedför Åreskutan kommer bli, hmmm, beundransvärt.

Tyar inte mera, för jag må vila.