Påskafton 2015, men påsken är inställd. Det är skönt.

Sov alldeles för länge, inga barn i huset och allt är alldeles för lugnt. Inga barn, inget liv och inget tjafs. Frukost för 2 vuxna, lite ägg och lite smörgås samt 2 negerbollar.

Sedan händer absolut ingenting. Vad gör man som vuxen när barnen flyttat?

Förresten, familjen Ljungström lade en bytabilplan, och det är nog dags att säga adjö till våran trotjänare sedan 2005. Lär bli en likadan, fast annorlunda. Nyare, dyrare och en dieseldrickare.

Efter ännu mera ingenting (någon annan än jag städade huset, för att dammsuga och torka är inte min grej, riktigt). Så klädde Irondad på sig massor av kläder, och såg ut som en Michelingubbe, på en halvkass tempohoj. 6,5mil cykling i kraftig vind. Jobbigt värre, och kroppen säger att den misstycker mot denna träning, eller ökning i träningen. Denna vecka ökade jag löplängden med 2km, till 18km, och cyklingen från 2h inomhus, till 2h, 10min utomhus. Att cykla inomhus en hel vinter ger ingen backträning, eller pulshöjningar. Så nu fick kroppen en chock, och pulsen sköt i höjden vid varje backe. Jag är inte redo för en IM ännu, men det är lång tid kvar, och jag lär hinna med några långpass innan 26/9 2015. Lugn.

Efter trötthetskoman, efter cyklingen så händer ingenting. Mat och vatten, och bartömning i frysen på sista glassarna.

Sedan händer ingenting, och Irondad hälsar på en fiskekompis, och blir där någon timme. Många fiskebilder blir det. Nu råkar vi vara fiskare, eller flugfiskare. Inte supafiskare, utan vi levererar, år efter år. Årtionde på årtionde. Skillnad på att snacka, och att leverera.

Hört en hel del tankar om IM också, från personer som aldrig ens gjort detta. Många tankar finns det, och samma gäller här. You talk the talk, but can you walk the walk. Upp till bevis.

Helt plötsligt är klockan 23.25, och ingenting har hänt.

Tyar inte mera, tristessen dödar mig.