Irondad cyklar uppför Folkets Husbacken, och väl upp så girar jag mellan bommarna. Lite längre fram så ser och hör jag en missbrukare som jag känner. Hen är bekant sedan många år, och har varit under isen senaste årtiondet. Irondad gör som vi vanliga människor gör när vi möter missbrukare och tiggare, nämligen håller tummarna för att osynligt smita förbi. Det går bra, för hen är upptagen med att skrika och försöka ”göra någonting”. Cyklar lugnt förbi, och om hen sett mig så hälsar vi självklart på varandra. Vi är människor allihopa.

Hemma så är Liam ute och hoppar. Förbannade onge, men idag är han frisk. Igår haltade Liam, och satte i framfoten vid varje stegisättning. Idag verkar iläggssulorna fungerat bra, Liam är helt ”frisk”, enligt skitongen himself.

–    Pappa, när skall vi köpa studsmattan?
–    Pappa, jag går ut och spelar fotboll nu, ok?

Irondad suckar djupt, önskar grabben lycka till, och låter Liam skaffa sig egna erfarenheter i livet. Vem är jag att neka honom det.
2 bonusbarn hemma, och det är de lugna bröderna. Ingen cirkus iår, för jag lurade i ungarna att det blir studsmatta istället, och det köpte de direkt.
Underbar Hemmafru har maten fixad, huset iordning och Irondad slipper/smiter från disken. Funderar om vi skall köpa nya rattar till´na, eller om de befintliga duger. Hmmm, de befintliga duger.
Läs silikonrattarna som ironi.

Irondad befinner sig helt plötsligt på en löptur, och 74% av maxpuls i 12km. Mao, 5,50min/km i Johannesdalskogen. Jag vet inte vad ni ser när ni ser stora stenar, men idag såg jag 3 bakifrånstorastenar. Varje stor sten som passeras ger synintryck om detta, tillsammans med modellen för dagen, den rödhåriga finskan, svankandes. Haha.

Igår cyklade vi med 77% av maxpuls, och som ni nu förstår så är det vilovecka. En vecka med 2 vilodagar, och resten av passen med en puls på max 80% av min maxpuls. Ni ser vad Ironman vilar sig i form. Min vilovecka är inte som er vilovecka (med några undantag).

Hemma efter löpturen så är ”friska” Liam lugn, och André befinner sig på rummet. Underbar Finska tar turbon och drar på hembesök. Hittar mat i kylskåpet, och en enda sketen glass i frysen. Nu är det krig.

Säljaren i Askersund har ringt upp flera gånger, men nu hämnas jag med att inte svara. Vi skapar redan nu en relation inför framtida samarbete. Finns bilen kvar på lördag, så åker familjen Ljungström dit och provkör den. Färgen är viktig, automat är viktigt, allt enligt Underbar Finska.

På Fabriken som aldrig sover så var det en bra dag. Telefonen min kan inte vara på, för den ringer hela tiden. Hade filmklippning på schemat i 3h, samt ritningsgenomgång i 1h. Sedan lejde jag ut framtida ritningsjobb, allt enligt operatörernas önskemål.  Jag är en stödfunktion, vad kan jag hjälpa till med?

Ryggen är bättre, eller lika som igår. Allt som inte är sämre är frisk. Sedan vi ökade cyklingsträningen har antal finnar mellan skinkorna ökat lavinartat. Vad gör man åt det?
Sömnen inatt var ok, för Irondad vaknade en gång, och somnade sedan om. Detta är vinstlott, för det brukar inte vara alltför lätt att bryta en negativ trend i detta ärende. Finns hopp för mig ändå.

Tyar mycket mera, men måste spara på krutet.