Försökte följa naprapatens order (hmm goda råd) om hur jag ska springa när jag var ute på min runda igår. Skulle vilja kalla det rehablöpning. Mentalt ganska påfrestande när jag försöker bana in ett nytt rörelsemönster i gammal halvmaralöpare. Det gamla sitter som berget. Det kommer bli riktigt bra när jag bara slipper påminna hjärnan hela tiden.

Slutar aldrig bli förvånad. Hur kunde min naprapat veta att jag springer exakt så som han påstod? Att den ena sidan rör sig på ena sättet mot vad den andra gör? Jag studerade mig själv första gången jag sprang efter att ha fått instruktionerna. Kom fram till att han har rätt. 🙂 Han vet precis hur kroppen fungerar.

Fick tre saker som jag ska hålla koll på när jag springer. Börjar med att checka av första grejen, kontrollerar detalj nummer två. Försöker fixa till detalj tre och upptäcker att jag måste fixa till den första grejen igen. Då tappar jag en av de andra reglerna igen. Så där håller det på hela rundan. Känns bättre för varje gång, men oj vad trött i huvudet man blir till slut. 🙂

Nähe, nu är det dags att vila hjärnan med någon bra film.