Fredagens pass var ett sånt där pass som det blir emellanåt. Asbra övningar och fick köra mycket på säck, skoj upplägg. Men jag fick inte till tekniken på övningarna. Fick mycket tips av instruktören som verkligen har öga för vad som inte stämmer när man får problem med en övning.

Trots tipsen så flöt övningarna inte på som de skulle, och jag vet inte varför. Det bara fungerade inte. En dålig dag helt enkelt. Frustrerad och irriterad blev jag fast jag inte borde. Gick från dojon med tunga steg efter passet. Allt var superbra upplagt, och enda problemet var att jag inte fick till övningarna.

Lördagspasset kändes det bättre igen. Kändes att en del av det jag tränade på under fredagen fungerade mycket bättre än förut. Trots att det kändes meningslöst på fredagen när jag misslyckades med allt så gjorde det nytta ändå! Kunde lägga till en eller ett par saker till att tänka på på lördagspasset och jag var inte lika frustrerad längre. Som så många andra gånger så vände det på en gång när vi körde igång träningen.

Det kändes lite tungt innan jag åkte till träningen på lördagen. Var så nära att krypa ner i sängen igen och sova vidare, det hade varit så enkelt. Som tur var så klev jag upp, åt lite frukost, packade väskan och drog iväg. Och hade superroligt på träningen! Karateträningen på lördag morgon har blivit en bra vana som går lite av sig självt. 🙂

När jag gick ifrån lokalen var det med lätt hjärta igen. och jag längtade som vanligt till nästa pass. Så jag skulle kunna träna vidare på de grejer jag kämpat med på passet. De tunga stegen jag hade från lokalen efter fredagsträningen var som bortblåsta.

Det är som med så mycket annat. Det gäller att gå tillbaka till träningen igen så fort som möjligt när man haft en dålig dag där. Annars är det lätt att det tar riktigt lång tid innan man tar sig tillbaka. Och då blir det riktigt tungt.