Sådär ja. Nu syns det att man tränar kampsport. Så här hade jag ju inte tänkt mig det hela. Här gör man lite tekniker där man rullar runt med varandra på BJJ-passet och lyckas få en armbåge, eller vad det nu kan ha varit, på ögat. Ja, inte med flit och inte i fight utan av misstag i en teknikövning. Haha. Se hur lång tid det tar innan jag får förklara det blåmärket för chefen. (#)

Förutom det har jag ett blåmärke uppe på handen, fast inte så färgglatt i alla fall. Måste vara att jag klämt den under någons knä när vi kravlat omkring på mattan på BJJ:n. Benen från knäna och ner till fötterna är också lite giraffläckiga. Det brukar bli så ett par veckor i början när jag kör igång med BJJ igen. Sedan lugnar det ner sig och jag får inte så mycket blåmärken igen. Kroppen vänjer sig helt enkelt.

Men reaktionerna man får när andra ser blåmärkena är ju lite komiska. Det spelar ingen roll hur litet det är, de verkar undra ändå. Funderar på att skaffa mig en snygg liten t-shirt och trycka en smakfull liten bild och texten kampsport på. Så andra slipper tänka ut en massa konstiga historier om vad jag kan ha råkat ut för. 🙂

Förresten, ett tips för att blåmärken inte ska lysa så extremt på kritvit, vinterblek nordboshud som min. Brun utan sol. Finns som servetter eller lotion. Fungerar lite i alla fall om man orkar hålla på. (H)