Intressant. Hittade en gammal bortglömd kartong med gamla priser och medaljer som jag samlat på mig när jag tränat och tävlat i olika saker genom åren. Det mesta från när jag var liten. Det är inte undra på att det blir mycket grejer att släpa på när man flyttar. Det första jag får upp ur den pappersfyllda kartongen är en lite söt pokal med ingraverat texten “Träningsflit 1987” och som har en liten skidåkare på sig.

OJ! Var jag lika träningstokig redan då? Räknar jag efter kommer jag fram till att jag måste varit… 11 år eller något. Och jag som trodde att det där med att träningen och livet runt omkring blivit viktigare för mig med åren, men det verkar ju som att jag tyckt det varit roligt till och från nästan alltid.

Ur kartongen langade jag upp plaketter och medaljer från löpningens lopp och stafetter. Skoljoggar och halvmaror. En andraplats för laget i någon stafett något år. Priser från lufgevärsskyttet när jag var liten. Träningsflitpris från längdskidklubbens träningar när jag var liten. Det har alltså funnits snö så det var värt att träna skidor i Nybro när ajg växte upp där? Minns i och för sig en hel del barmarksträning med och utan stavar i den flacka backen i Joelskogen.

När jag ser alla de där sakerna och inser att jag glömt bort mycket av hur mycket träningen betydde för mig då också så vill jag ju inte gärna göra mig av med dom heller. Det är ju så jag minns mycket av det roliga. Träningarna, alla människor runt omkring. Resorna till olika tävlingar och träningsläger eller bara en sån sak som att tillbrigna en hel lördag eller söndag i olika bilar när laget ska lyckas att ta sig runt mellan de olika växlingarna på de olika stafetterna.

Att minnas och jämföra det jag gjorde förut med saker jag gör idag är lite intressant. Åker nu mest runt på läger och seminarier om karate och träning runt om i landet och även till landra länder, åker iväg och kör hoj på MC-kurser på bana både i Sverie och vårt grannland. Jag fungerar ju likadant nu som förut.

Träningen är ett sätt att leva, en livssti, ett sätt att vara. Mitt sätt att vara. Det får jag aldrig glömma. Då skulle jag nog tappa bort mig själv litegrann.