Först tänkte jag så här. Känner fortfarande att jag är inne i något slags startperiod där det viktiga är att röra mycket på mig och göra precis det jag känner för. Bara för att få lite grundträning att stå på. Spelar ingen roll vad jag gör bara jag gör det jag vill och har roligt.

Det betyder alltså att jag försvarar mig själv inför mig själv. Försvarar att jag inte har en millimeterpreciserad plan för att bli asbra på det jag tränar. Att jag inte har optimerat min träning.

Sedan blev jag lite förvirrad och funderade vidare på varför jag tränar och kom fram till att det är för att jag tycker om att göra det jag gör. Hopp iväg och röra på mig liksom. Det är allt. Jag tänker inte bli världsmästare i någonting just nu. Så vart kom den tanken ifrån?

För andra kan det vara väldigt viktigt att prestera hela tiden. Att ligga på gränsen och göra allting helt optimalt för att prestera bättre resultat. Men det är ju inte vad jag vill just nu. Det skulle innebära att jag begränsa mig till det jag vill prestera i för det man tränar på blir man bra på.

Jag vill ju i stället göra så mycket olika saker som möjligt. Bara att göra vad som helst är mycket bättre än att göra ingenting. Det stärker kroppen lite i taget och på många olika sätt.

Det där kommer förmodligen ändras när jag varit igång och tränat ett tag igen. Nu blir det ju resultat vad jag än gör eftersom jag precis kommit igång och tränat ett kort tag bara. När allt stagnerar vill jag säkert ändra på saker och ting och då kommer jag göra det också. Men nu? Nej, nu vill jag bara träna och ha roligt!