Tar tag i det här nu. Gör en plan för löpningen. Nedräkningen för de stora loppet tickar på oroväckande fort. Jag vet precis vad jag ska göra och drar igång med planen imorgon.

Och då känner jag det. Halsen. Det gör ont, sticker och är irriterat. Glöm det! Inte en chans! Jag kan det här nu. Varje gång jag gör en bra plan får jag ont i halsen i samma ögonblick som jag är klar med den. Ren hypokondri rakt igenom.

Nu ska jag dricka min lilla whisky mot den inbillade förkylningen, krypa ner och sova och när jag vaknar är jag redo för ett långpass i löparskorna. Här inbillas inga baciller och virusar!