min första och enda Lidingöloppsmedalj. Resan började i vintras när jag kände mig inspirerad av en massa olika, trevliga personer, här på Funbeat. Jag hade blivit ensam och kände att jag måste ha mål…..där framme och att de målen skulle ta mig vidare i livet. Livet går ju faktiskt vidare även om tiden stannar, av olika anledningar, ibland.
Att jag anmälde mig är jag glad för, trots allt, då jag haft det i mitt sinne i annat som stört och rört om. Risveden blev en del i detta. Att hela året blivit förstört, rent träningsmässigt, av nio förkylningar har påverkat min träning men jag kan ju ändå inte vinna några lopp, så jag ser ju, allt som oftast, de flesta tävlingar, som ett kul träningspass.
Resan till Stockholm gick över Göteborg och en övernattning hos dottern. Bilresan till Stockholm i fredags blev en avkopplad historia över Tranås bl a, haha, hur vi nu hamnade där…
Trött och hängig var jag. Feberkänsla och halsont…min tanke var att åka som support och hejarklack men inte var jag mycket till sällskap, inte. Vi åkte direkt ut till LIdingö för att hämta ut nummerlappar och ta en titt på mässan. Hittade en ny tröja med tummahål! Varm och go att springa i.
Efter det landade vi slutligen i ett parkeringsgarage på Sibyllegatan och tog oss sedan per fot till gästvåningarna på Kommendörsgatan. Efter uppackning gav vi oss ut på matjakt…hittade en ny favoritkrog på Nybrogatan; Piatti, väldigt god mat och en bra uppladdning med pasta Rigatoni con funghi e pancetta 🙂
Upp i tid, en sen frukost och ännu senare avresa med tunnelbana från Östermalmstorg till Ropsten, där kön till bussarna ringlade lång. Vi följde några som fortsatte rakt fram, och steg av perrongen där den tar slut…sedan i makadamen och över spåren och vips var man först i kön till bussarna :))
Fram tills att det var dags för start var allt väl…men… av någon anledning hade jag lurats att tro på att kontantsamhället var tillbaka och hade 200 kr i kontanter med. Så blev det en hamburgare och sedan lite annat. Skulle lämna min väska för transport till målet för att vi skulle ha varma kläder, upptäcker då att en hundralapp är tappad….har tur att träffa på Jasons dagisfröken som lånar mig en hundring 🙂 men då är vi så sena att det blir 2 km språngmarsch till start…ja men hur tänker man…ett 3-mila terränglopp..så är det 1,8 km mellan start (inte starten men där man kommer in med bussen och hämtar nummerlapp) och mål!….Fick glädja mig åt att lånet av hundringen gav oss pengar så att vi kunde ta oss tillbaka till stan.
Hur som så kom jag iväg ändå. Tänkte att jag skulle ta det lugnt i starten, haha, som om något annat var möjligt…tjocksmockt hela vägen.
Ändå hade jag lite kraft därinne, iaf till de första två milen, sedan var det att gå mestadels. Det mest positiva att säga om LL var väl att de serverade kaffe när det var 6 km kvar. Å där stannade jag en god stund 🙂 åt 3 gifflar, drack kaffe och Powerade. Haltade i mål, nä det gjorde jag nog inte, men ont i hela vänsterbenet hade jag och efter målgång var det riktigt ont. Powerade var slut så det blev mer kaffe och giffel. Hämtade väskan, bytte skor med högerfoten i kramp. Regnet öste alltmer och då har man 2 km att gå tillbaka till start…. Tog mig dit för att värma mig några minuter inne i korridoren på Lidingövallen. Sedan till det VERKLIGA utmaningen: ta buss till Ropsten! Det var att gå så långt ögat nådde för att 1 km senare ställa sig i en busskö 🙁 Riktigt illa planerat.
Ok, väl tillbaka och duschad så blev det ännu en god middag på Piatti och efter en halv flaska Amarone så tedde sig livet fortfarande levbart!
Så nu är det bara att minnas! Aldrig mer Lidingöloppet! :))
Tog mig runt detta, på 3:52:56, ingen bra tid men bra gjort!