De senaste dagarnas ångest skrämmer mig. Mörkret är det såklart. Men också H. Jag känner mig uppäten.Till sist väljer jag att hantera det med att krascha. Ingen påhittad krasch, men kanske jag kunde hållit den inne annars. Nu gör jag inte det. För jag orkar fan inte ha det så här. 

På natten sover jag tungt och det känns lite bättre. 

Viktuppgången sitter kvar och den bidrar definitivt inte till någon positiv känsla. Jag har hängt upp en hel del positivitet på just det att jag har fått ordning på vätskependlingarna och på att min kropp ser ut som vanligt igen. Tufft då, och nästan ångestframkallande, att det hände igen. Visserligen kopplat till mens. Men mensen är ju på sluttampen och hormonerna borde balanserat upp sig (fast varför mår jag skit då? Stress ökar iofs östrogendominans.). Är det masserande och grejer som behövs eller kommer vätskan lossna av sig själv när kroppen är i ordentlig balans igen? Vad, exakt, var det som fick det att släppa från benen i somras, undrar jag. Ett par dagar i bubblistights har i alla fall inte hjälpt. 

Det gäller ju att inte heller börja överdosera PA för att kompensera. Men kanske en dubbel dos bara ikväll?