Alltså ja, ja. Jag fortsätter väl skriva trökinlägg med massa detaljer då. 

Äntligen har jag fått tillbaka min cellulit-maskin (Älska Silkn! Tack!!!) och igår körde jag den på underbenen. Den dagen jag låg i sängen och tittade på film på datorn märkte jag att jag kunde liksom ligga och pressa ut skinnet på sidorna och där massera stopp i sidor och över höfterna. Massor att göra där tydligen. Och ljumskarna. 

Jag tycker att allt känns lösare och jag tycker att det hamnat mer på halsen. 

Men, den där lilla frustrationskänslan, att man varken har tid eller ork att behandla allt som skulle behöva behandlas. Stopp här och stopp där liksom. Och att det verkar finnas något golv som jag inte kommer under. Direkt efter 51,9 studsade det tillbaka uppåt.