Så gör det lite ont igen, då. What else is new, som någon sa. Som distanslöpare blir man ganska härdad men det gäller att kunan skilja mellan “bra” och “dålig” smärta.

De nuvarande förnimmelserna är förhoppningsvis godartade, och inte heller alltför svåra. Jag hade lite känning i början av tisdagskvällens pass men det släppte när kroppen blev varm så jag genomförde det intervallpass jag tänkt mig. Det blev 5*ca 800 meter (ingen exakt uppmätt sträcka) på en slinga cykelväg i Gråboskogen. Jag lyckades få till snabbaste upprepningen sist, och det brukar ju vara ett tecken på väl genomfört pass.

Men på hemvägen kändes smärtan igen, någonstans kring muskelfästet på högerlårets insida. I går gjorde det ont när jag gick. I dag är statusen bättre, men det känns var det sitter.

Jag hoppas och tror att det är muskeln som tycker jag kan lugna ner mig ett par dagar, och det ska väl gå att ordna. Alldeles strax ska jag visserligen ut på en lunchrunda med Funbeat-Petri, som är här i huset på anställningsintervju, men det passar ju bara bra med ett konversationspass.