Nej, jag har inte druckit Klorin, jag har sprungit 2 km på tävling. Helvete, så jobbiga de lite kortare distanserna är för oss långnötare.

Sista vintercuptävlingen blev andra loppet på raken där jag slog Olof, så någon sorts vall verkar vara bruten. Eller så har han gått och blivit dålig… Men nu går vi händelserna i förväg.

Start. En samlad Roma-klunga med nämnda två samt Henrik, Daniel och Fred drog i väg i avvaktande fart på första 500. Jag lade mig längst bak i klungan och fick bromsa för att inte springa in i Daniels och Henriks ryggar. I början av bortre rakan tröttnade uppenbarligen Daniel på taktiktjafset och dunkade in en högre växel. Fred hängde på och därmed var storklungan uppluckrad. Jag koncentrerade mig på att hålla kvar ryggen framför mig och inte släppa någon lucka till Henrik och Olof.

Ganska snart hörde jag att Olof började låta så där härligt ansträngd som han gjorde sist och lite stillsamt halkade han bak till femte plats. Henrik hade fått en liten lucka men jag koncentrerade mig fullt ut att hänga på honom och inte tänka för mycket på Olof bakom mig. I slutet av långrakan var jag ikapp igen och började känna att kanske, kanske fanns det en liten chans att ta Henrik också. Det kände tydligen han också för han gjorde ett litet ryck på “kortsidan” – det fanns inte en chans att hänga på, även om avståndet inte var stort.

Vid sista kurvan sneglade jag bakåt och konstaterade att Olof verkligen hade släppt. Luckan till Henrik var kanske fem meter. Så nära men ändå så långt borta, som det brukar heta. Benen kändes som stolpar och lungorna hängde utanför. Total jävla smärta. Det var med andra ord precis som det ska vara i slutet av ett medeldistanslopp.

Efter ett ganska spännande lopp blev upploppet tämligen ointressant med den ursprungliga klungan utspridd med jämna intervaller. Inga jätteavstånd men heller inga spurtstrider med målfoto. Daniel, Fred, Henrik, jag och Olof. Samtliga med blodsmak, misstänker jag… Skitdistans.

Jag hade som mål att ta mig under 6:30 och det gick ju med några sekunders marginal. En bra dag i solen med andra ord, men ont gjorde det.