Solsken och vårkänslor – dags att gå till gymmet?
Efter att disciplinerat ha snittat niomilaveckor genom vinterns mörker, kyla, regn och blåst känns det onekligen sisådär att få kliva in och alternativträna precis när solskenslöparna börjar dyka upp och prata om hur härligt det är att “komma igång”.
I livet, liksom på högskoleprov, ges sällan facit i förhand. Borde jag ha begripit att det hemmaförlagda träningslägret med 237 km på två veckor skulle bli det som så att säga bröt kamelens rygg?
Frågar man en icke-löpande vän lär svaret bli ja. Jag tycker egentligen inte det. Jag har loggat ett antal tiomilaveckor under vintern och till och med nosat på tolv mil en gång. Allt utan att vare sig få ont eller känna mig särskilt nertränad. Två veckor med marginellt högre mängd, huvudsakligen i form av lugn distanslöpning, borde inte automatiskt innebära någon större risk. Särskilt inte med tanke på att de föregicks av en lugn vecka med mindre än sex mil.
Mot mitten av andra mängdveckan började emellertid en liten smärta dyka upp på insidan av vänster smalben, en handsbredd upp från fotknölen. Med fyra dagars löpvila (mitt längsta uppehåll av någon som helst anledning på två och ett halvt år) blev det lite bättre men så fort jag loggat ett par pass känns det likadant igen. Det vill säga, inte akut men väldigt oroande. Jag skiulle utan vidare kunna träna på som vanligt med den här smärtan om jag visste att det var ofarligt men det ligger ju så att säga i farans riktning att det är något som kan utvecklas till värre saker.
Benhinneinflammation och i förlängningen, om man tränar på, stressfraktur.
Där någonstans börjar det bli väldigt lätt att hålla sig för skratt. Det ligger liksom i sakens natur att överbelastningsskador dyker upp när man tränat väldigt duktigt och har storformen i antågande, men det blir inte ett dugg roligare av det. För två veckor sedan kändes det att två av mina mål – sub 36-milen och sub-80-halvmaran – mest var en formalitet. Inte minst efter återhämtningspasset då jag helt obekymrat joggade flera km i spannet 3:36-3:45 (innan en rot håll på att ta livet av mig).
Nu har jag verkligen inte gett upp, men tillvaron är lite mer osäker. Ett 10-kort på gymmet är i alla fall inhandlat och två alternativpass avklarade. Träningscykel har vi hemma. De gamla gjutna sulorna från förra gången jag hade benhinnetrubbel är åter satta i bruk. Det knarkas Voltarensalva. Vad mer kan man göra förutom att bara vila, detta outhärdliga alternativ?
Lite tips på stretching av småmuskler i underbenet. Alltid svårt att ge generella tips, du får testa och se vad som tar bäst.
Soleus var inte med där, men den töjs som vid vanlig vad stretch fast du böjer knät på det stretchade benet. Ska kännas långt ner istället för uppe i vaden…
Testa foamrolling, har hört att det hjälpt mot benhinnor. Framsidan kan du töja genom att sitta på knä, tror du med fördel kan sitta upp mot en minut i sträck.
Jag tror inte det. Jag går alltid runt på ett antal olika dojor.
Kan du tipsa om några specifika övningar? Jag har snappat upp att isbehandling kan snabba på återhämtningen, dessutom fick jag tipset att köra baklängesbackar, alltså sprinta baklänges i en lagom brant backe.
Tipset från sjukgymnasten är det tråkiga: vila, alternativ träning och töjning av underbenets muskulatur. Ffa m. soleus och m. Tibialis anterior.
Har för mig att du bytt skor relativt nyligen med, kan de nya spöka?
Tack detsamma! Det är för j-la tråkigt med skador…
Precis vad jag dragits med sedan i höstas faktiskt.. Har läkt och gått upp igen efter långsam uppträning och idag åker jag på behandling igen och hoppas att vi kommer åt skiten på djupet nu!
Började för mig i höstas då jag fått felråd om skor och i början tyckte jag inte det var något besvär. Men så fick jag en översträckning i en sena i hälen och började behandla och rehaba för det.
Och nu var det så gott som läkt tyckte jag men det blossade upp igen senaste två passen …
Smart av dig att kliva av direkt! Finns många råd på you tube och foamrollling och massage + kylning varje dag återkommer frekvent bland råden.
Själv fick jag hjälp av akupunktur också men hade ju andra skador samtidigt så det är kanske därför det inte hållit. Och sen har ju jag sprungit hela tiden nästan även om det har varit korta och lugna pass, men jag kanske får kliva av helt denna gång för att det ska hålla sig.
Efter själva akupunkturbehandlingen så gick smärta och svullnad bort nästan helt även fast jag började jogga enligt rehabplan redan dagen efter.. Det var när det gått ett par veckor och jag blev lite pigg och ville prova att springa långre som skadan åter blossade upp första gången Och denna gång var det när jag ökade till mitt vanliga tempo som det blossade upp igen.
Tippar att det blir löpvila ett tag nu och köra maskiner på gymmet istället eller cykla!
Krya på benet!!