Så var det sista, lite nedkortade, kvalitetspasset avklarat. Det blev fem gånger Lotsbacken lite under max och med bra rull även nedför.

Därmed kan jag också dra en lättnadens suck i och med att jag, till skillnad från i våras, verkar ha tagit mig över träningspuckeln med alla extremiteter intakta. Balansakten på knivseggen höll in i mål. Sista veckan tyckte jag mig ana en lätt aning på samma ställe som benhinneinflammationen i våras, men om det var inbillning eller verklighet kan man ju bara spekulera om. Jag inga planer på att hårdköra några veckor till för att testa.

Hur är formen inför helgens lopp, då? Tja, fråga mig på lördag eftermiddag, då vet jag. Men om tre dagars vila (till vilket jag räknar korta, lätta distanspass två av dagarna) gör susen så att kroppen känns lätt på lördag så tror jag att jag har form för två avslappnade inledningsmil i bra fart. 10 000-kronorsfrågan är ju hur jag kommer att må efter Grönsta när det är dags att bekänna färg. Där avgörs om det blir 2:02 eller 2:08. Eller kanske 2:06:10, för att fortsätta trenden med 10-sekunderskapningar. Som nästan 45 år fyllda ska jag kanske vara nöjd och belåten när jag lyckas persa, men jag tycker att jag borde ha kapacitet för åtminstone sub 2:05. De 80 sekunderna skulle göra ganska många placeringar, dessutom.