Två pass hann jag med där ingen smärta, inte ens den subtila sorten som oroar mer än den stör, höll mig sällskap. Ett härligt 15-kilometerspass med 4*2 km tröskel ute i skogen i tisdag och en nästan lika lång men betydligt lugnare runda i går.

Sedan vaknade jag i natt med ont på utsidan av höger knä.

Smärtan kändes mer som något inflammationsliknande än som att något var trasigt, så nu har jag plockat fram tablettasken. Voltaren – long time no see! Gårdagens pass innehöll nog över en mil på asfalt så jag skyller på det. Det får bli skogsmulle ett tag till. Vila i dag och så känner jag på skiten i morgon. Med tillräckligt mycket Voltaren i kroppen kan jag nog lura i mig själv att allt är bra och då är det ju bara att åka.