Visst blev det 30km idag och visst gick det över förväntan. Lufsade på i bekvämtemp och bara sprang. Stålsatte mig inför det som komma skall. Gled in i något sorts vakum och tog en sträcka itaget. Tittade inte på klockan den första milen ens.

Första 15km kändes som ingenting faktiskt. Efter 17kom den mentala dippen eftersom Lergöksrundan jag sprang tog slut och nu var det dags att lämna den och springa vidare…kände inte för att ta ett varv till…DÄr ja gi vanliga fall brukade svänga hem, fortsatte jag nu mot skälderviken istället och det var ganska jobbigt mentalt faktiskt.

Så 17-20 var den jobbigaste sträckan.Sen kom ja gin i tredje andningen efter 20km och följande 5km runt lingvallen och skälderviken gick riktigt bra! Efter 25km började enrgin och huvudet att dippa. Tryckte några vingummi och en flaska sportdryck och sen var jag på banan igen. grym låt i lurarna och solsken i blick gjorde susen.

Som vanligt blir jag starkare med tiden och de 6km kunde jag öka tempot och ligga på sub 0620-35 mot 06450700 i den första milen,

Men vid 28km kom ännu en dipp och då var rundan slut och jag tvingades förlänga med lite kvarterslöpning. Och det är inte roligt när energin redan är nere och ett svagt ögonblick tänkte jag skita idet, vad gör 2km liksom, Men sen tänkte jag tvärtom. HUr långt är 2km liksom, Det är ingenting. Bara att beta av. haha its in your head,

Förrutom mentala dippar vi d17km och 28 gick rundan oförskämt bra och att kunna springa 30km utan att få ont någonstans är inte många f´örunnat, Jag är lycklig jag, Bjuder dagen till ära på en töntig bild, tagen direkt efter passet….

Idag hade jag Springsteens Wrecking ball i lurarna och den sista låten där American är riktigt bra att springa långpass till. Blir glad, Hade också min vana trogen en hel del Lundell, och Sunstorms senaste skiva.Grymma.