Så kan man sammanfatta dagens löppass. Jag vet inte vad som hände,men pöstligt är jag nere i 5.20 fart och tycker det känns bekvämt. Hade gått in för att springa 15km i 6min tempo…
Första km gick i 6.40…sen blev det snabbare och snabber och jag tänkte varje gång: nu får jag hålla igen för det blir motvind på hemvägenvnder och springer tillbaka efter halva)
Men sen tänkte jag: skit i det bara tryck på . Bir det jobbigt får jag väl gå. jag har inget att förlora,ingen tid att persa eller mål just nu. Det får bli där det bli. Och jag sprang och sprang och det blev snabbare för var km tills jag var nere i 5.15.

Då hade jag sprungit milen på 54min trots den sega starten. Sprang samma väg tillbaka och bara tryckte på. Hade hur mycket kraft som helst. Det tog inte stopp. inte i lungor , inte i benen. Det är kanske detta som kallas runners high?? När denna låten kom i en nerförsbacke tror jag benen pinnade på i 4. 45 tempo:)

slutade på 15km och 84min tog det! trots dålig start!