Detta gäller även sjukdom. Har inte haft en sjukdag i jobbet på 3 år. Så när jag blir sjukanmäld. DÅ är det illa!!

Tror det vilar någon form av förbannelse över änglamilen för mig. Förra året stukade jag foten och fick inte träna på en månad. Detta året åkte jag på en hemsk förkylning som sitter i halsen. Hosta och hosta och slemhosta. Kände redan när jag kom i mål att halsen var öm och sved. Så förmodligen skulle jag inte ha ställt mig på startlinjen. Men samtidigt var jag säker på att förkylnignssymtomen var en inbillning och valde att ignorerar dessa.

Nu har jag tvingats till vila. Igår var jag helt utslagen och sov nästan hela dygnet. Idag är det betydligt bättre och jag har inte behövt ta ibumetin och halsen svider inte längre. Bara hostan och rinnande näsa kvar. Beslöt mig för att ta en dag till att låta kroppen läka. Så kommer vara sjukskriven även imorgon. Men på fredag hoppas jag kunna jobba igen och även smyga igång träningen. På lördag väntar workshop och träning med team reebokcrossfit och söndag hoppas jag kunna genomföra ett långpass.

Man vet inte hur bra man har det när man kan träna på för fullt förrän olyckan och sjukdomen är framme och sätter käppar i hjulet. Min motivation och lust till träning har aldrig varit större än vad den är just nu nr kroppen är på botten men eftersom huvudet längtar till gymmet så antar jag att jag börjar komma på bättringsvägen. För i måndags och tisdags fanns inte en tanke på träning! och då är det illa.