Dagens träning blev nästan som planerat….fast bättre.

Kom inte iväg till gymmet i morse. Kände mig kass i halsen när jag vaknade. Under dagen har jag druckit echinagard och sprayat coldzyme. Sen kändes det betydligt bättre!

Tränade runt lunch styrkedelen från dagens pass. Kändes bra utom frontböjen där jag fick ont. Snatcharna kändes faktiskt riktigt bra.  Benböjen kändes ok. Lite tråkigt att jag är rädd. Rädd för att det ska göra ont. Smärtan Kändes inte på Benböjen.  Kommer kännas bättre efter att ha varit hos kiropraktorn.

Ikväll körde Fredde och jag roddintervaller. Jag hade tänkt 4*2000m men han sa att då kan vi lika gärna ro 5 så har vi rott en mil. Jag sa vi får se jag bestämmer inget. Efter tredje sa jag: jag kör bara en till nu. Detta blir min sista. Är fan helt slut och tiden blir bara sämre. -Det är nu skillnaden görs sa F. Det är nu det ger något att lämna komfortzonen. Och jag vet ju att han har rätt. Jag rodde fjärde som att det vore min sista. Dumt nog.

stängde av klockan och timern på rodden. Men Fredde gav sig inte . Tjatade och gick på. Du vet att jag ringer G.  Det är bara en intervall till, har du nåt annat för dig ikväll? Så jag körde en jäkla intervall till. Det gick inte fort och jag brukar inte ro och blunda. Men nu gjorde jag det. Vidrigt var det. Enda trösten var att F skulle sluta tjata och att det var rätt gött att ro en mil ändå:)

Efteråt känns det ju extra bra! Som alltid. Hade en mening i huvudet under sista: kroppen är oftast redo att köra igång snabbare efter en vila än huvudet. Och så tänkte jag på tävlingen. Den är sjukt motiverande. Nu vet jag att jag orkar fast jag tror att jag inte gör det.