När jag tillsist insåg att jag inte kommer att kunna tävla den 1e aug och fixade ersättare, kunde jag slappna av lite mer. Våga vila benen. Bestämde mig för att ge det en vecka och se hur det utvecklade sig.

En vecka går rätt fort! Och jag kunde träna programmeringen med de andra när jag ville men skala övningarna. Surt men nödvändigt. Och det ökar kreativiteten, hittade några ny övningar jag kunde köra.

När något sånt här händer, har jag alltid min storebror som stöttar mig. Utan hans stöd hade jag aldrig tagit mig igenom detta så pass “lätt”. Han har haft många skador inom sin hockeykariiär…och det finns ju alltid olika sätt att tackla en motgång! Och jag försöker hela tiden hålla modet uppe och övertyga mig om att jag kommer gå starkare ur det här!

Besöket hos sjukgymnasten var betydligt roligare denna gång! Vätskan i knät var borta och svullnaden nästan nere. Bara lite kvar, så en vecka kvar sa hon och sen kan du börja belasta knät igen! Snabb återhämtning tyckte hon! Så en vecka till och sen jäklar.