Enligt programmeringen vi följer så ska det nu vara en lugnare period med “formtopping” . Men då jag känner att jag tagit det lugnt nu under skadeperioden så kan jag passa på att jobba upp flåset och så småningom i nästa v börja böja så smått och få tillbaka mina ben. Så det passar ganska bra faktiskt. Även om jag inte vill annat än att blåsa på så kan det vara smart med en övergånsperiod nu när jag känner mig fram vilka övningar som känns ok. Inte alltid så lätt då vissa övningar känns bra för stunden men sedan kanske knät gör lite ont. Men nu har jag inte känt nåt de senaste dagarna. Smärtan har nästan uteblivit. emellanåt har jag lite ont. Men inte alls som innan och jag behöver verkligen inte ta tabletter!

En skada kan göra endel med insikter och jag har verkligen blivit mycket mycket bättre på att lyssna på kroppen. Det jag har svårast för nu är att avbryta en wod om det börjar göra lite ont i knät. Då kör jag på tills det är klart. Så där har jag endel att jobba på iallfall tills knät är helt bra igen.  

Men jag har i alla fall insett att en skada kan begränsa en om man väljer att se det så. Men det kan också stärka en och ge en tid att träna på andra saker. Och hitta andra övningar. Det handlar hela tiden om hur man väljer att tackla situationerna. I början var jag ju helt knäckt. Sen insåg jag ju motvilligt att det bara fanns ett sätt att gå vidare. Att göra det bästa av situationen och träna som fan på det jag kunde göra nåt åt!

Det jag har bestämt nu är att jag en tid framöver ska fokusera på TEKNIKEN i lyften. Inte jaga vikter. Jaga känsla!  Framförallt farten under stången ska jag jobba på. Och då menar jag snatch, clena och stöt. Sen kommer jag köra och bygga upp styrkan i benböj och frontböj. Tror faktiskt det går ganska fort. I och med att jag aldrig slutat träna helt utan hållit igång såoass ändå!  Så som sagt. Denna skada känns som ett steg bak, men sedan kommer jag springa flera steg framåt!