Känns det som. Testar knät hela tiden på gymmet, utanför. Det gör inte ont. Ibland kommer det tillbaka, och ibland gör det ont , men överlag så är jag i alla fall nere på en siffra 2 nu på smärtskalan. Men såfort jag känner att något funkar, vill jag lägga på. Men får hålla mig till stången. Och det är så påfrestande mentalt att hålla igen. Men när man får träningsverk av backsquat på 20kg så förstår man att benen behöver en mjukstart….

Idag körde jag och Johanna wodar från tävlingen battle of the beach, där jag skulle varit med. Gick skitbra!! Så himla nöjd över pullupsen och över att jag kunde köra på bra tempo i DT. Sen kunde jag köra 10 rep thrusters med stången utan att det gjorde ont. Och det var det bästa av allt.

Sen körde vi wod 2 som för mig innebar frontböj med stången och t2b. Även det gick smärtfritt. Och sen rodde jag på max i 4 min. Och när vi var klara och hade varvat ner, kände jag att knät var lite ömt. Men sen släppte det under dagen.

Lite lurigt nu för jag har två tävlingar, en i crossfit och en “mindre viktig” i styrkelyft i boxen. Satsar som fasen på att kunna ta 70 i bänken till tävlingen samtidigt som jag nu kör en massa kondition och wodar inför crossfittävlingen. Lite emot varandra det där. Men känner ändå att tack vare att jag kan lägga upp träningen på två pass, med fokus på styrka på fm och woddarna och rodden på kvällen, funkar det.  Samtidigt som jag aldrig känner mig “nöjd”.

På morgonen känner jag: fan jag borde köra nån konditionswod också. Nån liten. Men oftast hinner jag inte….sen på kvällen känner jag: kanske borde lyft något innan….därför har jag nu slutat lägga in en massa massa extra wodar. För det blir så rörigt för mig och jag känner mig misslyckad om jag inte hinner allt. Nu skriver jag ner programmeringen, och har en bonus i reserv om jag skulle hinna!

Har lagt in bänkpress och Marklyft extra i programmeringen. Tagit bort knäböjen  fram och bak och ersatt splitjerken med pushpress, för att funka med knät. Splitjerk blir för stor påfrestning. Då funkar styrkedelen ändå. Och jag känner mig motiverad. Och som jag och Johanna diskuterade: det är så kul att träna inför en tävlingen , att själva tävlingen i sig inte är jätteviktig. Klart när man står där, att man vill ge allt. Men det är all förberedelse innan som är det roliga. Resan, inte målet.