Nästa helg är första deltävlingen i vår tävling mot Höganäs. Som ska vara “på skoj”: Men jag tänker minsann inte stå där och göra bort mig. Så för att ge mig själv en ärlig chans kör jag på som fan nu. Och tänker flås och wodar. Även lyft och styrka i de flesta passen men framförallt flås.

Idag körde Anton och jag morgonpass. Jag inledde med snatchar. Och i tisdags kändes dom riktigt bra och jag kände att jag har fått bra tajming med stången och att Ohs rutinen jag kör just nu gör mig säkrare och stabilare i fångat läge! 

Vissa missar känns hopplösa. Men de missar jag gjorde idag på 40 kände jag att jag hade. För jag hade fått upp stången ovanför huvudet men tvekat i starten och då fått stången för långt ifrån mig. När sen Anton sa: nu är det sista försöket. Det handlar bara om att du ska våga sätta dig under den så har du den! Och jag bara stängde av allt. Tänkte inte bara litade på att kroppen visste vad den skulle göra. Ska försöka använda detta i  alla lyften framöver. Jag tänker alldeles för mkt innan mina lyft och skrämmer mig själv.

Det blev även en wod efter det. Som vi tog två gånger.

Ikväll skulle jag tränat med G men han kunde inte så jag fick köra själv och valde då att springa faktiskt. Fint väder ute. Och jag pallar inte rodden .Springa är mkt skönare. Men fan att jag inte kan få ner tempot mer. Men jag låter ju aldrig benen vila ordentligt. Tränar som en idiot just nu. Men fy fan vad kul det ska bli nästa helg!!!