Ibland har jag en känsla av att vara odödlig. Eller tror att min kropp svarar på hur mkt träning som helst. Att mer är bättre. Även om jag vet att så naturligtvis inte är fallet.  Men jag gillar att utmana mig själv och testa gränser på olika sätt Att börja träna på morgonen är en ny utmaning. Som jag börjar uppskatta.

Idag bjöd vädret på sol och vårvärme. Och jag blev sugen på ett löppass. Dt gick dessutom rätt bra! Kändes toppen. Skönt och helt klart värt efterkommande soppatorsk.

kvällens pass gick ju som väntat inte helt hundra. Benen var stela. Tunga och axeln stel. Snatcharna kändes stela i början men bestämde mig sen för att våga sätta mig ner i starten. Då gick det.

Rodden däremot. Soppatorsk. Ingen kraft alls i benen och skallen var trött.   Men jag tg mig i mål i alla fall. Men att träna såhär mkt är INTE optimalt. Inte ens när man är odödlig