Flera månader sen jag reggade ett distanspass i löpning här! Och jag kan räkna löpintervallpassen på min ena hand denna sommar. Inte alls många. Men trots detta. Och trots att jag tränat tungt en timme precis innan med både tunga marklyft och bänkpress och en wod så kändes det som jag kunde trycka på riktigt bra.
Jag hade stumma ben i början. Och kände: Hur fan ska jag palla 30min? Men pulsen skulle ligga kring 145 så det var ju inte så högt. Och det lyckades jag hålla hyfsat bra. Så skönt att ha något annat än tempo, och km att tänka på när man springer. Tidigare när jag sprungit inför maran så var det ju endast det som räknades för mig.
Men nu sprang jag alltså efter pulsen och så skulle jag vara ute en viss tid. vilket kändes skönt. Och inte lika begränsande på något sätt. Förvånad över hur jag kunde få ner pulsen under tiden jag sprang bara genom att tänka på det. Och att tänka på andningen. Har nog ändå fått hyfsat bra flås nu på dessa få veckor med misfit. Att varje dag köra någon form av intervall(bitchwork) ger resultat.
Även om jag hatar all denna flås som körs just nu. Och saknar att köra ren crossfitmetcons så får jag väl ändå säga att de fyller sin funktion. Även om de är skittradiga emellanåt och jag gnäller….G har utvecklat nån form av ignorans mot detta. Och det är väl tur det…(om jag ska vara ärlig)
0 Comments