Gårdagens lilla bensträckare blev drygt tre mil, vilket rätt bra illustrerar min approach till träningen. Jag får för mig att alla andra har järndisciplin när de följer sina vetenskapligt utprovade träningsprogram, medan jag själv bestämmer mig för vad jag ska göra efter att jag låst ytterdörren.

Så extremt är det förstås inte i verkligheten – och tremilaren var ju bara mitt vanliga söndagslångpass tidigarelagt en dag för att tillfället dök upp – men jag läser med viss fascination alla inlägg här på Funbeat om andras pass som verkar så vansinnigt välplanerade. Gärna med exakt angivna pulszoner och så.

Alla är vi olika. Jag funkar inte så. Det finns oftast en plan, och den är naturligtvis baserad på den (lilla) kunskap jag byggt upp genom att läsa forumet, andra bloggar, löpartidningar och erfarenheter från min egen träning. Men jag är inte särskilt bra på att följa planen, framför allt inte när planen säger “lugnt”, “kort” eller “sakta”.

10 minuter in säger en röst “det känns ju bra, det här. Nu kör vi!”, och sedan bär det av…

Får se hur kvällens lugna genomblödare utvecklar sig. Jag hoppas jag lyckas låta bli att förvandla det till ett 10*400-pass…

Långpasset i går då? Jo, det känns bättre för varje vecka nu. Lite ont här och där kan man ju ha i slutet på ett 30k-pass, men jämfört med för några veckor sedan är det mycket mindre akuta smärtor.

Att springa i solljus är ju en njutning i sig, och rundan mot Högklint och Ygne är verkligen sjukt vacker.

Dagen efter känns benen riktigt fräscha faktiskt. Hmm, kanske 400-ingar i kväll?