Så skulle man kunna sammanfatta min status idag. Men det hade kunnat vara värre, om inte min älskling hade ryckt ut igår. Jag började bli stel och grinig redan igår och då ryckte han ut med värmeljus och handdukar i högsta hugg (istället för pukor och trumpeter) och gav de stela musklerna en välbehövlig mjukgörande massage.
Jag kan inte beskriva hur underbart det var. Blodcirkulation är underskattat! 🙂
Vilken tur att det är vilodag idag, jag hade haft väldigt svårt att motivera betongrumpan att genomföra någon form av träning idag. Vaderna är stela, pumpade och tryckömma men jag kan gå utan att de gör ont eller känns stela så det är ingen fara med dem. Det är värre med baken, den känner jag av även när musklerna befinner sig i vila.
Stela ovilliga muskler rör sig inte gärna, inte utan smärta. Jag har kanske blivit lite klenis, men det var ganska skönt att under någon veckas tid efter Karlstad vara helt fri från träningsvärk och krämpor.
I vanliga fall känns det som att det alltid är någon del av mig som är trött, är det inte vaderna så är det baken och är det inte det så är det ryggen eller magen eller… Det finns alltid något som träningsvärker. Förmodligen är det exakt det jag har att vänta mig framöver, eftersom jag så sakteliga drar igång träningen igen om än motvilligt – jag är less på inomhusträning, less på fyrtio lager kläder för att kunna springa ute, less på tristessen och less på alla usla program på TV. Men jag kan inte gärna bara sitta hemma heller, då driver jag mig själv och familjen till vansinne… Så jag får väl gneta på antar jag.
Massage är fantastiskt, jag bokade in mig på massage i tisdags em, efter loppet och känner knappt av någonting! Annars trodde jag att ett halv vasalopp skulle göra mig till halv krympling …