Tänk så många roliga lopp det finns att springa, som man inte hinner med bara för att man springer andra roliga lopp! Jag borde inte sitta och bläddra bland tävlingarna på Funbeat, det är som att bläddra i en receptbok när man är hungrig…(#)

Med maran tryggt bakom mig kan jag konstatera att jag är sugen på löpning igen. Kort och fort eller långt och långsamt, skit samma bara jag får springa snart. Men hur sugen hjärnan än är på sin dagliga dos endorfiner så betvivlar jag att resten av kroppen är lika intresserad. En kort barfotajogg på bandet avslöjade att benen är inte på hugget direkt, inte stela och ömma utan mer avslagna, sega och långsamma i reflexerna.

Jag hade förresten rätt som gissade att de flesta av mina krämpor skulle försvinna efter maran. Nu har jag inte var någon av krämporna jag inbillade mig att jag led av, däribland muskelfästesinflammationer i diverse muskler, benhinneproblem (compartmentsyndrome) och krossad hälkudde (#)

Jag är stans största hypokondriker när det börjar dra ihop sig till tävling helt enkelt. Så länge allt är som vanligt är det bra, oavsett om det involverar en släng av böldpesten veckan före tävling. Det börjar bli en del av ritualen 🙂

Jag har bestämt mig för att Helsingfors kanske inte är världens bästa mara att försöka på sub5, efter att ha hört mig för om banprofilen. Jag ska absolut göra mitt bästa, men om backarna verkligen är som jag fått dem beskrivna för mig är jag nöjd om jag klarar loppet.

Jag har också bestämt mig för att gå till en sjukgymnast med mina fötter och se om jag inte kan träna bort behovet av gjutna inlägg. Det kanske inte går, mina fötter kanske är för trasiga. Men jag vill försöka.

Dessutom har jag bestämt mig för att återvänta till Bosön i höst och göra om testerna jag gjorde, uppdatera mig lite s a s. Deras råd och tips har varit så otroligt värdefulla för mig! Jag kanske inte kan hoppas på att kapa 40 minuter på personbästa – oavsett vilket personbästa vi talar om – den här gången, men det går alla gånger att fila och finputsa! Förhoppningsvis lär jag mig ännu mer om hur just jag fungerar, och då kanske jag kan skala av några minuter här och där på mina olika tider. Det vore roligt. 🙂

Jag vet, det finns de som tycker det är mumbo-jumbo alltihop det där. Men faktum är att det är små justeringar av hur jag tränar har gjort underverk, inga stora åthävor eller omstruktureringar. Det är i detaljerna storheten ligger. Jag vill lära mig mer!