lite antiklimax såhär efter helgens tävling. Kände mig hyfsat taggad nför loppet och ck n med inställningen att bara köra. GÅ ut hårt för att sedan öka. Men värmen satte lite käppar i hjulet och kroppen svarade inte riktigt som jag ville. Efter 3 km gick skosnöret upp dessutom. Sprang vidare ändå, har inte jättelånga snören men ändå tillräckligt för att skon skulle bli lösare runt vristen.

Hängde på så gott jag kunde i 5min tempo men hade svårt att hitta rytmen oc komma in i det flyt jag kände på maran. Knöt skon vid vätskekontrollen. Slarvigt tydlgen för vid 7km gck den upp igen och jag lät den vara.

7ekm kom rundans mördarbacke och jag pressade och pressade men fick inget svar. kände mg stressad över tiden att klara 50min. Insåg vid 8km att jag förmodligne inte skulle klara det. Men så tänkte jag att min klocka kan ju visa fel så jag körde på ändå och tryckte på så gott det gick.

VId 9e km stod mina bröder och brorson och hejade och skrek. Fick ny kraft av dom och orkade hela vägen in i mål även om det var otroligt slitsamt.

Men skam den som ger sig. Det är bara att resa sig igen, som Lundell sjunger i “utikväll” “man reser síg på 9 igen och igen och man vet inte vad det e Eller varifrån slagen kommer som om man alrdig kan se, dom där demonerna som dansar inom en och dom blir bara fler och fler. ”

Försöka igen och hoppas på att allt stämmer nästa gång. Har därför anmält mig till malmö mlen den 16e juni. Ska få hjälp av Johan med upplägg av träningen. Nu ska det gå undan!!!

Idag blir det vilodag. har lite känning i vänstra ankeln, där skosnöret gick upp och jag inbillar mig att foten fick slita onödigt mycket där. slarvigt. Men man lär sig av sina misstag. DUBBELKNUTAR hädanefter!!! ALLTID.