Spenderade i princip tisdag till fredag sovande, eller åtminstone semisovandes. Det är det bästa botmedlet jag känner till mot förkylning. I lördags försvann febern, de sista nysningarna klingade av vid lunch och rastlösheten kom krypande, på söndagen kände jag mig helt frisk men jag vilade och tog det väldigt lugnt ändå.
Men idag bestämde jag mig för att köra på med spinn/core. Fick springa till passet eftersom jag kom iväg sent, så jag var svettig redan när jag kom fram. Det blev ett jättebra pass, jag kände mig utvilad och stark och jag tror aldrig jag har klarat ett pass så bra som idag. Det kändes stabilt. Kan kroppen passa på att läka och bli starkare trots att vilan beror på sjukdom, eller var prestationen ett resultat av träningsabstinens och glädje över att vara tillbaka?
Hur som helst kändes det jätteskönt att vara igång igen.
Tack ska ni ha 🙂
Varvar upp träningen lite långsamt, eller lyssnar iaf extra noga på signalerna från kroppen den här veckan så att jag inte får tillbaka förkylningen.
Skönt att ha förkylningen avklarad, jag missar ju inget lopp nu, tack och lov!
Jodå, kroppen kan reparera och fixa och dona även fast man ligger däckad i förkylning – det är det som är det fina i kråksången (även om det går lite långsammare). Men bäst av allt: jippie att du är tillbaka!
Formtopp kanske?
Skönt att Du är “back on track”…aldrig kul med ofrivillig vila!
Kram!
Välkommen tillbaka! 🙂