Jag har fått mängdfeber. April blev, tror jag, en all time high mängdmässigt med 351,43 km, vilket ger 82 km/vecka eller 11,71 om dagen.

Stabilt, som tandläkaren brukar säga.

Av detta följer att det kändes snudd på bisarrt att gå direkt till lunchrummet utan att springa först i dag. Trots sol och svalka utanför. Och trots att jag inte är vare sig sjuk eller skadad. Och trots att jag inte sprang något långpass i går kväll.

Men man vill ju gärna komma till start med pigga ben i veckans två tävlingar. På onsdag vill jag komma under 44 minuter på långa DM-terrängen (12 km) och på lördag ska jag göra allt jag kan för att bidra till att Gutar med Smålandskrut äntligen får plocka hem segern i Ölands kyrkstafett. 

Laget ser på pappret ut att vara klart starkare än tidigare år, även utan svenska mästaren Johan Svensson som märkligt nog tycker att laddning inför EM är viktigare än Kyrkstafetten. Skev prioritering, tycker jag. 

Dyker han upp i sista stund kapar vi minst en minut till. Laget är så starkt att jag, Joel och Olof knappt platsar ens till kortsträckorna. Dyker Johan upp blir Olof – som gjorde 2:34 på maran så sent som 2010 – petad till andralaget. Sug på den.

Högby har eventuellt ett par tunga återbud som ytterligare bättrar på våra chanser. De har emellertid en nästan löjlig bredd i truppen så även om David Nilsson inte vågar sig upp ur rehab-bassängen har de åtskilliga löpare i segmentet under 35 på milen. Så det blir tufft men möjligt. Och sjukt kul, hur det än går.

EDIT: Inte var det all time high inte. Mars 2013 med 373 km tronar ohotad. Men då hade jag ju två tiomilaveckor på Gran Canaria som drog upp snittet ganska rejält. Fast faktum är att även mars i år var lite vassare, 355 km. Minnet är kass men kort – tur man har bloggen och kan gå tillbaka och titta…