Funderade medan jag sprang på hur det kommer sig att jag fryser mest om rumpan, trots att det är där jag har mest fett kvar. Men så slog det mig, att det kanske är just därför?

Muskler är fulla av blodkärl, och arbetande muskler genererar rätt mycket värme så när man springer borde kyla vara ett mindre problem. Baken är ju rätt aktiv när man springer, såvida man inte har en ytterst märklig löpstil, och då borde ju rumpan inte frysa eftersom ju kroppens största muskel ju sitter där (gluteus maximus).

Men fettvävnad å andra sidan är inte alls lika blodkärlsbestyckad, och även om fett isolerar lite mot kyla så blir det ju kallt ändå. I alla fall tycker jag det, jag blir uppenbart kallare i regionerna med mer fett än de regioner där musklerna ligger ytligare. Dvs jag fryser om baken och utsida lår men inte om resten av benen.

Nu kan jag ha helt fel, men det är än så länge den enda vettiga förklaringen som känns någorlunda sannolik.

Jag är för övrigt supernöjd med mina VJ Falcon. Den där sortens isgata som blir när de plogat och snön packas riktigt hårt är inga problem. Inte heller lyckades blankisen hejda mig nämnvärt, den som bildas av smältande snö som fryser till en spegel. Så länge man bara vågar slappna av och lita på att stålet gräver sig ner i underlaget är man trygg.

Idag tassade jag fram på lätta fötter och upptäckte att falkarna verkligen uppmuntrar till ett bra löpsteg, de är ju helt odämpade så man får banne mig tänka sig för när och hur man sätter ner fötterna. När man kommer ut på asfalt känner man broddarna litegrand men inte så mycket som man skulle kunna tro. Inte heller blir fötterna kalla, trots att skorna är så tunna att det känns som att dra på sig mockasiner. Eftersom det är odämpat jobbar fötterna mer och håller sig varma tack vare att de är aktiva.

Det är helt klart ett av mina absolut bästa skoköp någonsin.