Jag har tänkt idag. Mycket. På träning.
Jag tänker för mycket på träningsfria dagar!

“Hur kan man förbättra träningen?” är väl det som varit den primära funderingen. När det kanske borde ha varit “Behövs det ändras på något i träningen?” egentligen.

Så här tänkte jag när jag delvis plankade Runners World UK och deras ultraschema:

1 pass i veckan är vikt åt intervaller. Långa diton, för de är bra för maxiala syreupptagningen, om jag förståss saken rätt. Min åsikt om dessa: De är jobbiga nått så grönt… Värst är 2-tusenmetersintervaller. Då får man ta i..!

1 pass i veckan är vikt åt distans med tempoökning på mitten. Det ska tydligen vara bra för att lära sig öka tempot lite plötsligt om det skulle behövas, t ex vid ryck från klungan (vad nu jag ska med det till). Min åsikt om detta: Det är jobbigt, men det är vad McMillan skulle ha beskrivit som “comfortably hard” – jobbigt men inte oöverstigligt med andra ord.

1 pass i veckan är komfortlöpning. Detta pass älskar jag, för då får jag hålla myslöpningstempo och bara jollra runt och trivas.

Men de viktigaste passen, långpassen, ligger på helgen. Lördag och söndag. Vilodag före och efter för laddning och återhämtning. Nöta, nöta, nöta. Mil på mil. Min åsikt om detta: Det blir jobbigt, men inte i andedräkten utan i musklerna. Värst är dag 2. Då är man trött redan från början. Jag misstänker att det är den här träningen jag vinner mest på, trots att det inte går så fort. För jag håller på länge, 3-4 timmar ena dagen och lika länge andra dagen.

Så veckan innehåller både rask och långsam trav kan man säga. Schemat rullar på i veckointervaller också. 1 vecka lugnt (som innevarande vecka). Veckan efter det ska vara lite hårdare. 3:e veckan ännu lite tuffare och sen kommer 4:e som tar det lite lugnt igen och cykeln börjar om. Det kluriga är att v4 är lite tuffare än v1, så nästa gång cykeln rullar på är den aningens tuffare än förra gången.

Jag tror, efter att ha blivit påmind om saken, att jag borde sluta försöka laga något som inte är trasigt. Med de resultat jag fick i Karlstad borde jag inte tvivla på schemat. Tvärt om, jag borde lugnt och nöjd lutat mig tillbaka och slappnat av. Det fungerar. Resultaten kommer, kroppen kan bara anpassa sig visst mycket åt gången i alla fall så det är ingen idé att jaga upp sig.

Herre min skapare, om jag ska börja nojja över TEC redan nu kommer jag att bli omöjlig att ha att göra med före mars..!