Efter en hastig och mycket olustig visit av caliciviruset har vi börjat återvända till livet, både jag och min fästman. Vi är dock inkognito ett dygn till innan vi är smittfria, man är ju smittbärare längre än man är sjuk och två dygn räknar jag med att vi är förpestade av vinterkräksjukan.
Alla planer på en bra distans i Karlstad är skrinlagda dock, för även om jag inte vränger mig själv ut- och in längre så är jag svag och ynklig fortfarande. Alldeles nyligen tyckte jag det var en prestation att gå ut i köket. Jag kan nog delta, men inte mer än så.
Allting är desinficerat med hjälp av Klorin (och innan nån går igång på miljöaspekten: calicivirus överlever det mesta, även alkohol. Klorin är en av de få saker som har dokumenterad effekt på fanskapet.) så nu borde utbrottet stanna här. Jag tänker inte föra något vidare om jag kan undvika det.
Oj då, vila och hopaps ni är snart “fit for fight”:
Hoppas mat börjar lukta gott igen snart också…
Förstår det. Aptiten kommer med lite tid. (Är inte avundsjuk.)
Jo, men ingen av oss har aptit direkt. Mat känns rätt motbjudande fortfarande.
Soppa…? 🙂
Tack, ja det var jobbigt.
Nu ska vi bara komm igång och äta igen, det är lättare sagt än gjort…
Oj, vilken pärs det låter som.
Välkomna upp till ytan igen.
hahaha ja det finns faktiskt enstaka saker som inte Yes grejar! Men då tar man till det tunga artilleriet, även om det stinker 🙂
Tack, jag är glad att det är över 🙂
Va?? Menar du att det finns fläckar i ett kök som Yes inte bemästrar? Då får vi döpa om det till No 😀
Skönt att ni börjar hörka till er igen.