Idag var jag tillbaka hos naprapaten på återbesök och jag behöver inte återvända, om jag inte upptäcker något nytt. Hon fixade en låsning i nacken – det knakade rejält men det gjorde inte ont. Fast FY så läskigt det lät!!! Hon kontrollerade att allt var rakt sen förra gången och konstaterade att det såg bra ut. Sen rockade hon loss rejält på utsidan igen, och idag tog hon i som en lite djävul! Hon hittade alla möjliga ömma punkter att trycka på, så jag fick verkligen nytta av avslappningstekniken jag lärde mig en gång. Det gör mer ont om man spänner sig, fast det är jobbigt mentalt att tvinga kroppen att inte kämpa emot när det gör ont.

Antagligen kommer jag att få ännu mer imponerande blåmärken den här gången. Det känns så, benet vara alldeles svullet på sidan när hon var klar.

Fast det gjorde nästan mest ont när hon tryckte bort muskelknutor i skinkan, jag hade flera stora som var ömma och läskiga. Det gjorde ont nog att peta på dem, hon satte dit fingrarna och pressade på dem tills jag trodde jag skulle krevera. Smärtan strålande ner i hälsarna, upp i korsryggen och till alla möjliga ställen beroende på vart hon pressade. Läskigt.

Fast jag tror att det gör enormt mycket nytta. Jag känner mig helt slut i kroppen nu så det blir ingen träning idag, det är uteslutet. Jag fick inte sparkas heller, eftersom sparkrörelsen aktiverar just de muskler som jag har problem med och tills jag verkligen fått bukt med mina korta muskler ska jag inte göra något som förkortar dem ännu mer. Det innebär också att jag får ta det lugnt med löpning, jag skulle jogga och varva med gång och stretcha mycket.

Så då gör jag väl det då. 🙂