Läkaren fick något akutfall hon måste ta så det enda jag i stort sett vet är att provsvaren är på väg, men att det hon testade såg fantastiskt ut. Vad nu det betyder? Nu var samtalet väldigt kort och hon hade bråttom så det är möjligt att saker utelämnades som borde sagts, jag får vackert vänta på provsvaren helt enkelt. Med dagens moderna sjukvård får man nog vänja sig vid att läsa siffrorna själv och försöka tolka dem bäst man kan.
Det är lite irriterande, den här andfåddheten och tröttheten eftersom den stör mig. Jag hinner gå nån kilometer bara så börjar det, och efter 2km är jag helt slut. Vi provade igår, genom att ta en promenad i det vackra vädret. I vanliga fall hade jag inte haft några problem alls att promenera sträckan vi gick. Nu kändes det som om jag inte fick luft, syret räckte inte till. Senast jag kände mig så andtruten var när jag spurtade i slutet av milloppet i Södertälje.
Samtidigt blir jag lite rädd, för om det inte är ämnesomsättningen (det skulle det i och för sig fortfarande kunna vara, jag vill nog se siffrorna själv först innan jag avskriver den teorin) finns det mest farliga och svårbehandlade saker kvar som kan ge samma symptom.
Om jag går riktigt sakta är det inte så stora problem, men om jag går som vanligt tar det mindre än en kilometer så är jag rejält påverkad, alltså tio minuter eller därikring. Jag brukade fram tills ganska nyligen inte ha några problem att vara ute och springa i 10 timmar.
Så, med det i åtanke stryker jag mig från tävlingen i Örebro. Det är ingen idé, om jag inte ens kan gå i tio minuter utan att flåsa, hur ska jag orka springa i 5 timmar då? Det är inte roligt ens, inte när man är så trött.
Det var mycket mindre svårt att göra än jag trodde, det svåraste var att inte föräta sig på den (misslyckades kapitalt) 🙂
Jag har världens bäste samtalspartner, vi brukar kunna snacka bort timtal i badkaret (skumbad är ett kanonbra ställe att föra djupa samtal på) tack och lov, han är med på noterna och införstådd redan 🙂
Hoppas du har rätt! 🙂
Åh, ostkaka! Jag brukar göra en fuskvariant med keso, som smakar riktigt gott, men jag gissar på att äkta ostkaka, med löpe och all, smakar massor!
Jag blir glad över att du redan har börjat känna dig bättre! När maken drabbades av samma sak för några år sen (dock ej träningsrelaterat) var han ute i skogen och gick mycket ensam. Tystnad, lugn, ro.
Återgång till träning ska du inte tänka på nu. Nu måste du ge kroppen en chans till ordentlig återhämtning. Ta det som det kommer och träna sånt du tycker är kul. Följ lusten.
Och, vad inte rädd för att prata med din fästman om detta. Maken och jag pratade timmavis under hans rehabilitering (när ungarna väl hade somnat) och det hjälpte honom enormt mycket.
Du kommer tillbaka starkare än någonsin! 🙂
Rooibos är koffeinfritt också, så jag ersätter inte ett koffeinalternativ med ett annat 🙂
Och det komiska är att jag, trots att jag kapat 2/3 av mitt kaffeintag, inte ens är lite hängig. Nu är jag iofs i gasen och supertaggad eftersom jag håller på att lära mig göra ostkaka och jag älskar att lära mig nya saker, men ingen hjärtklappning eller nånting på två dagar sen jag fattade beslutet att tagga ner och inte springa en massa lopp. Ingen flåsighet, inget tryck över bröstet heller.
Jag vet inte hur en återgång till träning skulle se ut, två dagar utan symptom är kanske lite för kort tid för att betyda något, men hoppet lever i alla fall. Jag kan umgås med tankarna, utan att omsätta dem i praktiken 🙂
Nej, det har jag faktiskt inte gjort. Är ingen tédrickare till vardags men visst kan det vara värt att testa. 🙂
Yuck, grönt te är inte gott 🙂
Har du testat Rooibos, rött te? Det finns några varianter som är riktigt drickbara, märket Yogi brukar ha goda sorter med vanilj, kanel eller kardemumma 🙂
Så klokt Annica! 🙂
Ja, dra ner på kaffet är nog inte fel iallafall. Det borde jag också göra och dricka grönt té istället (fast det är rätt äckligt och jag har svårt att äta och dricka äckliga saker även om det är nyttigt 😉 ).
Tack Sylvia, jag har redan dragit mig ur alla lopp och aktiviteter jag känner olust inför och behåller bara de jag verkligen ser fram emot. Men lite drar jag nog ner på kaffet också, det kan inte vara nyttigt att tratta i sig sådana mängder som jag gör. 🙂
Jag kan förstå din klagan då du trots toppvärden inte mår bra. Det måste ju kännas frustrerande!
Men som sagt, du har, i ditt nyaste blogginlägg, kommit på vad som troligtvis inte stämmer och det är bra tycker jag. Kroppen hittar inte på. När man pressar den för hårt, speciellt med saker som man känner ett stort NEJ inför, så blir den utmattad till slut. (Jag har flera i min närhet som har varit utmattade och känner igen både symtomen och orsakerna.)
Gör sånt du tycker är kul och gillar, utan krav på prestation, så ordnar det till sig. Det är jag säker på. Lycka till! 🙂
Jag ska kanske dra ner på kaffedrickandet, jag dricker lätt över 1l kaffe på en dag. 2 koppar till frukost, minst en efter lunch, två på eftermiddagen och kanske en på kvällen också (och mina koppar rymmer 3dl…)
Det känns som att jag kanske ska börja dricka rooibos lite oftare. För min egen skull.
Det är svårt att klaga när man får svart på vitt så där att kroppen är i topptrim. Det enda som inte var perfekt mitt i intervallet var totalkolesterol, där missade jag med +0,2 🙂
Det var lite därför jag började leta psykiska förklaringar, eftersom det inte är några större fel på fysiken. Lite Arthur Conan Doyleskt resonemang, att det som återstår måste vara sanningen, hur osannolikt det än verkar.
Jag är fruktansvärt rädd för nålar så om kroppen drar igång en massa system på grund av stark rädsla bör man nog kunna se det i blodproverna också, det syns iaf på blodtrycket. Jag kan inte testa det på VC eller i blodbussen när jag vet att jag ska bli stucken för då har jag skyhögt tryck. Om de testar efter sticket däremot är det inte alls högt, 110-120/72-77 (det är det intervallet jag brukar ligga i) 🙂
Kortisol varierar över dygnet så ett enskilt värde säger inte så mycket egentligen. Tar man det precis vid uppvaknandet är det som högst (det ska liksom kicka igång kroppen för en ny dag). Vill man göra ett test över ett dygn samlar man urin och mäter kortisolet på dygnsmängden plus att man tar blodprover vid fasta tider på dygnet.
På din sista fråga har du nog redan kommit på svaret själv i ditt nya blogginlägg. 🙂
Jag fiskade lite efter det när jag frågade om du hade hört talas om binjurestress, eller utmattade/trötta binjurar som det också kallas.
Efter långvarig fysisk eller psykisk stress har binjurarna tröttnat på att frisätta kortisol i höga doser hela tiden och till slut orkar de inte mer, inte ens när det är dags att vakna eller göra något så oansträngande som att gå en kort promenad.
Sen behöver alla människor inte ha alla symtom på binjurestress, men för den sakens skull ska man inte avfärda tryck över bröstet, onormal trötthet trots mycket sömn, plötsligt nedsatt aerobisk kapacitet eller att man tappar lust för något, som man förut har tyckt om.
F ö hade du jättefina värden på dina prover. 🙂 De vita ligger lite i överkant vilket jag tror mer beror på stress än en bakterieinfektion. I det senare fallet behöver man se fördelningen mellan de olika sorterna vita blodkroppar (vi har fem olika sorter i blodet) för att kunna säga att det är en bakteriell infektion.
(En klassiker vi alltid ser på barn som vi sticker och som illskriker för att de är rädda är att de vita alltid är något förhöjda pga den stressade situationen.)
Ja, det verkar ju inte bättre 🙂
Det enda hon inte testade så är det kortisol, men om det är som alla andra provet ligger det mitt i referensintervallet det med.
Så, om det inte är fysiskt måste det vara psykiskt. Logiskt, ja?
Nej, det är sant. Du är säkert helt frisk. 🙂
Fast jag äter högproteinkost, och väldigt lite snabba kolhydrater (jag undviker dem aktivt). Möjligen är jag svår på kaffe, men det har jag varit sen jag var 16 🙂
Kollade in en annan sida om det där också http://binjurar.se/ och de räknar upp en massa saker jag inte känner igen, t ex:
– Du vaknar upp flera gånger per natt (näpp, sover som en sten)
– Sjukdomar och stress påverkar dig mycket och du kämpar för att bli av med det (nix, inte en nysning på flera år.)
– Ökad PMS eller klimakteriet symptom (nix, här råder status quo)
– Depression (nej, jag är inte ens dyster faktiskt)
– Låg sexdrift (nej)
– Kraftigare allergiska reaktioner (nej)
– Yrsel både när du ställer dig upp och rent allmänt (Inte mer än vanligt)
Det var en intressant, om än obevisad teori (jag hittar inget från mer etablerade källor) men bara högt kaffeintag, flåsighet och morgontrötthet kan man nog inte räkna som symptom på sjukdom?
Utmattade binjurar. Här finns en bra sida att läsa:
http://www.greatlife.se/artiklar-och-fakta/depression-utmattade-binjurar/
Bara en tanke. Flera av dina symtom stämmer in på det, ffa “nedsatt aerobisk kapacitet”, har jag tyckt det verkar som. Kanske kan vara något att ta med till din läkare. Hoppas att du får dina provsvar snart.
Nej? Vad är det? 😮
Har du hört talas om binjurestress?
Tack Sylvia, just den rundan var jag särskilt nöjd med själv 🙂
Oj, sova är nästan det enda jag är bra på nu för tiden, sover lätt 10 timmar om jag får. Det känns inte som att jag blir utvilad. Jag har varit extra noga en period nu och verkligen tagit mina gerimax, de ska ju vara uppiggande, men inte sjutton hjälper de. De får vara hur kompletta de vill, med sitt B12, järn och jod och vad det nu är. Jag blir inte piggare för det.
Jag väger nog 5kg mer än jag brukar och trivs med, men det är en sån sak jag kan ta itu med senare. Mer lättretad än vanligt, jag har nog farit ut och bitit huvudet av fler än vanligt och jag som är så tålmodig redan i vanliga fall … Men det kan ju bero på att jag inte springer, jag tappar lättare humöret då. Får jag träna och bränna lite stress så blir jag snäll igen.
Måste ju erkänna att jag väntar otåligt på provsvaren, så jag får se själv.
Klokt beslut Annica! Helt rätt!
Hur mår du annars då? Har du ont någonstans? Sover du dåligt? Har du dålig aptit? Har din vikt förändrats? Hur är ditt humör? Andnöden efter bara några kilometer känns ju konstigt med tanke på att du för en knapp månad sen orkade springa i över 6 timmar! Detta verkar ha kommit plötsligt?
Sen kan jag lugna dig med att OM läkaren sa att dina provsvar såg fantastiska ut så var de det. Troligtvis får hen leta vidare.
Hursomhelst så, tråkigt att du inte är kry. Jag var så imponerad av dig på nyårsaftonen, när du hade kutat över 30 km bara för att passera någon “gräns” medan jag härjade runt på en grillplats med ett glas glühvein i handen. 🙂