Ett tämligen vanligt pass på bandet. Jag tuffade på och avverkade milen utan större ansträgning, det tog säkert 8km innan kroppen verkade reagera på att jag sprang. Det var i alla fall då som först som det kändes som att svettningen kom igång på riktigt och kroppen blev mjuk och “redo för träning” s a s. Sen var det bara defilering resten innan jag stoppade bandet för att stretcha ut alla löpmusklerna. Meningen var aldrig att träna något, bara komma igång och väcka benen lite, imorgon blir det 15km med tempohöjning på mitten. Då vill jag att benen ska vara på hugget 🙂

Fick en toppenidé av Kristina, jag ska skaffa underkläder i merinoull som håller ridbyxorna varma lite extra. Jag fryser ju så lätt om utsidan av låren, så då borde en boxertrosa som går ner en bit på benen vara exakt vad jag behöver? Det är värt ett försök åtminstone! Jag avskyr faktiskt att frysa har jag börjat inse, så jag håller mig på gymmet när det är så här kallt ute. Det är inte skönt att springa då.