Är ett begrepp som ingen i min närhet förknippar med mig. Jag har inte den förmågan att hålla igen. Och när jag väl gör det känner jag hela tiden. äh men detta var lätt, jag har mer i mig, jag kan trycka på lite till , är ju inte trött osv.  Hela tiden. Oavsett vad det är vill jag se framgång, ökning och progression. På gott och ont. Det stressar mig nu när jag är skadad.

Var hos en sjukgymnast nu i går som konstaterade att jag hade ett lätt stukat knä och under en veckas tid skulle jag träna med måtta och undvika djupa knäböj och hopp. Det andra kunde jag träna så länge det inte gör ont.

Där har vi mitt problem. Jag kan ju inte direkt lägga av om jag känner det smärtar lite. Har inte den förmågan. Försöker lyssna nu men det ska rätt mycket till..dumt. Sen har jag börjat ta ner vikterna. Vilket jag verkligen gör motvilligt. Som idag körde marklyft på 85 fast jag skulle haft 95. Kändes jättetrist. Och Clean and jerk 35kg….hade haft minst 40 i vanliga fall. Och snatcharna igår. Försöker lära mig att anpassa mig men det är fan svårt. Vågar inte trycka på riktigt ordentligt i woddarna heller känner jag. Så tråkigt. Speciellt som tävlingen närmar sig och jag borde vara i mitt livs form just nu. Som sagt. Stressande.